Varierande dag.
Måndag 11:e maj.
Som vanligt en ganska slö morgon. Så småningom åkte jag iväg till Sunne vid 13-tiden. Jag var in på Garnboden med ett par byxor som de skulle lägga upp och sedan åkte jag till Ing-Marie.
Vi skulle göra klar altanen och hade fortsatt under förra veckan. Två brädor var utbytta för att få samma färg på allt och sen hade vi justerat lutningen så att den var i stort sett lika hela vägen. Det var lite kvar att göra för att få bort springan inne vid väggen.
Kort fika och sen började vi. Jag klöv en bräda på längden och sen gjorde vi stöd under för att få rätt höjd. Allt klart på knappt två timmar.
Kort fika och sen började vi. Jag klöv en bräda på längden och sen gjorde vi stöd under för att få rätt höjd. Allt klart på knappt två timmar.
Det kändes som om det var dags för lite motion så vi åkte upp och gick en runda på Sundsberget. Drygt 6 km och det tog lite över en och en halv timme. När vi kom tillbaks var jag så svettig att jag duschade och bytte kläder. Sen blev det lite mat och prat innan jag tänkte åka hemåt.
När jag åkte sa Ing-Marie som alltid att jag skulle åka försiktigt och jag sa väl "ja det vet du".
Det hade blivit mörkt och jag mötte en hel del bilar redan innan jag kom ut ur Sunne. I backen ner mot Rottneros mötte jag tre bilar och en lastbil så jag var tvungen att blända av. Sen blev det 90 och jag ökade farten lite. Strax efteråt mötte jag ytterligare en bil och en lastbil och fick blända av igen.
Precis när jag mötte lastbilen och satte på helljuset igen small det till, jag fick en smäll mot huvudet och det började blåsa. Jag kände på sidorutan men den var hel. Jag såg nästan inget och framrutan verkade krossad. Jag trodde att lastbilen tappat något som träffat bilen. Jag mötte en bil till och minns att jag funcerade på om jag hade hel- eller halvljus på för jag såg så dåligt. Bilen rullade långsamt framåt och jag styrde med en hand. Smällen mot huvudet gjorde att jag kände efter om jag blödde. Det kändes inte så men jag hade glas i hela huvudet. Jag ville inte stanna mitt i vägen utan fortsatte för att hitta ett lämpligt ställe att stanna på. Det fanns inget före vägen in mot cementfabriken så där svängde jag in och gick ur.
Bilen såg inte ut att vara i något bra skick. Glas överallt och två trasiga rutor. Själv hade jag glas över och under kläderna men kände inget speciellt annars. Jag insåg att jag inte kunde köra vidare och ringde Ing-Marie och frågade om hon kunde komma och hjälpa mig.
Sedan ringde jag 11414 till polisen. De kopplade mig ganska snabbt över till någon på rätt distrikt och jag fick prata med en trevlig kvinna. Efter frågor om när, var, hur ville hon att jag skulle undersöka bilen lite mer så jag letade fram en ficklampa. Under tiden hann Ing-Marie komma och hon borstade av mig lite glas. Det kliade överallt.
Bilen såg inte ut att vara i något bra skick. Glas överallt och två trasiga rutor. Själv hade jag glas över och under kläderna men kände inget speciellt annars. Jag insåg att jag inte kunde köra vidare och ringde Ing-Marie och frågade om hon kunde komma och hjälpa mig.
Sedan ringde jag 11414 till polisen. De kopplade mig ganska snabbt över till någon på rätt distrikt och jag fick prata med en trevlig kvinna. Efter frågor om när, var, hur ville hon att jag skulle undersöka bilen lite mer så jag letade fram en ficklampa. Under tiden hann Ing-Marie komma och hon borstade av mig lite glas. Det kliade överallt.
Inte förrän jag jag lyste på bilen insåg jag att det var ett djur som träffat bilen. Blod och hårstrån både på framrutan och över bilsidan. Något djur hade jag inte sett vare sig före eller under kollisionen så jag hade ingen aning om vad det kunde vara eller vart det tagit vägen. Det kunde inte ligga kvar på vägen för ingen bil som passerade hade på något sätt visat att de sett något.
Så polisen behövde lite ny information.
Jag försökte räkna ut ungefär var kollisionen inträffat och kom fram till att det borde varit ungefär vid böjen borta vid husen. De hjälpte till att kontakta bärgare och eftersöksjägare så att jag slapp ringa mer. Vi stod kvar på platsen och väntade på att bärgaren skulle höra av sig. Jag skakade. Det var kanske en kombination av kylan och lite för mycket adrenalin. Ing-Marie ville att jag skulle sätta mig i hennes bil och vi försökte täcka sätet så att det inte skulle bli för mycket glas i bilen. Efter ett tag ringde bärgaren. Han talade om att han var i Lysvik och sa att bilen skulle hamna på Helmia i Sunne om jag inte var villig att betala för att få den hemkörd. Vi gjorde upp var jag skulle lägga bilnyckeln så att jag inte behövde vänta utan kunde lämna bilen. Det verkade lite riskabelt att lämna verktyg och annat i bilen så vi fyllde i stort sett Ing-Maries bil med allt löst från min bil. När jag flyttade den så att den stod lite bättre lyckades jag också sticka några hål i händerna på glasbitarna som låg i sätet. Ing-Marie hade plåster och ville inte ha bilen nedblodad så jag blev omplåstrad.
Sedan försökte jag ta några bilder och åkte därifrån med Ing-Marie.
Så polisen behövde lite ny information.
Jag försökte räkna ut ungefär var kollisionen inträffat och kom fram till att det borde varit ungefär vid böjen borta vid husen. De hjälpte till att kontakta bärgare och eftersöksjägare så att jag slapp ringa mer. Vi stod kvar på platsen och väntade på att bärgaren skulle höra av sig. Jag skakade. Det var kanske en kombination av kylan och lite för mycket adrenalin. Ing-Marie ville att jag skulle sätta mig i hennes bil och vi försökte täcka sätet så att det inte skulle bli för mycket glas i bilen. Efter ett tag ringde bärgaren. Han talade om att han var i Lysvik och sa att bilen skulle hamna på Helmia i Sunne om jag inte var villig att betala för att få den hemkörd. Vi gjorde upp var jag skulle lägga bilnyckeln så att jag inte behövde vänta utan kunde lämna bilen. Det verkade lite riskabelt att lämna verktyg och annat i bilen så vi fyllde i stort sett Ing-Maries bil med allt löst från min bil. När jag flyttade den så att den stod lite bättre lyckades jag också sticka några hål i händerna på glasbitarna som låg i sätet. Ing-Marie hade plåster och ville inte ha bilen nedblodad så jag blev omplåstrad.
Sedan försökte jag ta några bilder och åkte därifrån med Ing-Marie.
När vi kommit hem till henne tog hon hand om mina kläder, skakade av det värsta och körde allt i tvättmaskinen för att få bort allt glas. Jag duschade och fick nog bort det mesta.
Jägaren ringde lite senare och jag försökte beskriva var det hänt så gott jag kunde. Han verkade känna till området.
Klockan var mycket och Ing-Marie skulle upp tidigt för att jobba så jag kände mig ganska skyldig som hållit henne vaken. Jag fick låna gästsängen men sov i stort sett inget den natten.
För mycket adrenalin antar jag.
