peterrojder.blogg.se

Minnen eller minnet? Frågan är hur mycket det ändras av tid och omständigheter?

Ibland kommer jag ihåg enskilda saker i detalj och i andra sammanhang är det betydligt luddigare. På något sätt hänger det väl ihop med sinnesstämningen runt händelsen?
Eller rensar man bort sånt som på något sätt känns som oviktigt just då?
Det är ändå märkligt hur detaljerade vissa minnen är samtidigt som annat kan vara betydligt rörigare.
Saker som på något sätt varit avgörande borde man väl komma ihåg bättre?

För ett tag sedan var det 30 år sedan mamma dog och då dök det upp en hel del minnen som var väldigt tydliga. Jag började fundera lite på varför jag kom ihåg vissa saker och för att delvis bli av med tankarna skrev jag ner dem.
Sista halvåret var hon delvis förlamad. Det var en långsam färd där hon blev sämre och sämre och de flesta helgerna åkte vi hem till Värmland och jag satt hos henne på lasarettet. Större delen av tiden var jag mest sällskap för alla smärtstillande mediciner gjorde henne ganska förvirrad.
Sista helgen skulle jag som vanligt skulle sitta hos henne och jag åkte dit på fredag eftermiddag. Hon var ganska dålig och halvsov mest. Jag försökte läsa en del men hon var ganska orolig och jag satt mest och höll henne i handen. Pulsen var väldigt svag och ojämn och flera gånger trodde jag hon höll på att dö. När Ebbe kom var hon ganska vaken och jag åkte till V:a Ä för att sova ett tag.
På lördag morgon åkte jag in till Karlstad igen. Direkt när jag kom in genom dörren såg jag att hon var död. Ebbe sa att hon dött för ungefär en halvtimme sen och att han hade ringt mina syskon. Mig hade han inte fått tag på.
Det är underligt vilka tankar som far genom huvudet och vad man kommer ihåg.
Jag vet att en tanke som for genom huvudet var att det ju var onödigt att jag tagit med så många tidningar att läsa nu när hon dött.
Också en tanke att få just då.
Och varför kommer jag ihåg den?
Kanske för att den kändes fel? Den dök upp samtidigt som tankarna var fyllda av en blandning av sorg och en viss nästan skamsen lättnad över att det var över.
På vägen hem började vi prata om hur vi skulle göra med allt praktiskt och jag minns att jag insåg att jag var lite tankspridd. ”Det ska jag prata med mamma om” dök upp även om jag snabbt kom på vad jag tänkte. Den tanken dök upp åtskilliga gånger även senare.

En helt annan period i mitt liv som jag funderat en del på är tiden runt skilsmässan.
Jag har insett att jag nog då var ganska störd på ett helt annat sätt. Även då finns det en hel del som jag skulle kunna återge ganska detaljerat men mycket är lite av ett töcken. Jag vet att min tidsuppfattning och en del annat inte riktigt stämmer med verkligheten. Datum och annat går ju att kontrollera och det är ganska mycket under en period då som jag kan se att jag nog delvis ”levde i en annan tid”.

Minnet kanske lever lite av sitt eget liv när det gäller vad som blir minnen?
Det sägs ju att varje gång man återskapar något i minnet något så ändras det en aning så i slutänden kanske det bara blir kvar ……… vad?