peterrojder.blogg.se

my world

Jag har inget tålamod tror jag

Publicerad 2018-01-30 23:44:18 i Dagen som gick,

Ont idag igen.
Inte mycket men jag märker att jag blir irriterad.
Irriterad är inte rätt ord men jag vill bli av med det. Sen vet jag ju att det tar sin tid men, men .....
Rastlös och känner att jag vill fortsätta rensa undan i garagte och källaren, laga bilarna och lite annat. Nu blir jag alldeles för mycket sittande framför datorn eller något tv-program. 
Och det känns väldigt improduktivt.
Fint ord.
Jag åkte medvetet inte till Holken idag trots att jag har fått ett erbjudande om samåkning. Enda skälet var att jag inbilar mig att det kanske läker lite fortare då? Inte för att jag märkt att det blir värre av att dansa men om jag ska avstå något så är de andra danstilfällena viktigare.
Sovdags.
I morgon resa till Skövde igen med Sofia och det verkar bli samma snöväder som förra gången.
Kommentarer (0)

Mest småirriterad

Publicerad 2018-01-28 23:31:55 i Dagen som gick,

Jag har tröttnat lite på mig själv.
Eller i alla fall på att jag inte kan låta bli att vara irriterad på att jag inte kan bete mig som vanligt.
Lite värk och besvär med vissa rörelser kan inte vara något problem värt att bry sig om egentligen men jag har tröttnat på att vänta.
Svullet så jag inte kan ha vanliga byxor?
Än sen då?
Min toleransnivå mot mig själv verkar vara mycket lägre än mot andra.
Men jag tänker försöka ligga lågt några dagar till coch vara lite försiktig även om jag tröttnat.
Det borde räcka. I värsta fall få någon se på det men sen tänker jag nog ta tag i en del praktiska saker om det bara går.
 
Kommentarer (0)

Matlagning och städning?

Publicerad 2018-01-27 17:35:30 i Dagen som gick,

Igår testade vi en variant på lasagne som blev sådär.
Mer ostsås än sist och spenatpasta. Utseendet både före och efter var ganska bra.
 
Smaken var väl ok men det kunde ha varit mer kryddat.
Det som blev kvar blev uppätet som lunch idag.
Jag sover fortfarnde inte riktigt bra men börjar väl vänja mig vid att sova på rygg. Om jag råkar vända mig så blir jag påmind direkt. Svullnaden ömmar tillräckligt för att jag ska tycka det är obehagligt så det blir att "återvända sig".
På förmiddagen bestämde jag mig för att det var dags att städa undan lite. 
Jag vet inte om man kan kalla det städning men jag har i alla fall plockat bort julgardinerna och lite annat som blivit kvar(glömt). Det var väl dags?
Snabbtvätt av en del och sen tog jag en promenad ner till udden.
Med kamera men det blev inte mycket fotograferat.
Mest halvdåliga utsiktsbilder.
När jag närmade mig udden gick jag ner mot älven och trampade rtunt i snön för att försöka komma fram till strandkanten. Det gick inte att få fri sikt för alla trädgrenar och annat så jag gick upp mot vändplanen i stället.
En röd Skoda kom körande och stannade. När jag kom närmare kom föraren fram och hälsade.
Claes!
Och Christina!
Som jag nog inte träffat på över 20 år.
Också ett ställe att träffas och prata lite historik sedan senast.
Så jag kom aldrig helt ner till udden utan vände hemåt efter en pratstund. Det blev lite kallt efter att ha stått still.
Nu ska jag ut och kolla lite i garaget. Det går inte att bara lata sig längre.
 
 
Kommentarer (0)

Slö

Publicerad 2018-01-25 22:58:45 i Dagen som gick,

Gårdagen avslutades ganska bra.
Jag plockade upp I-M efter jobbet och skjutsade henne till Sunne. Sen till Kolsnäs och hjälpte till. Jag var där från 17 till 23. Tyvärr kom det väldigt få och dansade. Det blev mycket kaffe och smörgåsar över. Jag antar att vädret var en faktor även om jag inte direkt tyckte att det var den bästa orkestern jag hört. Ösregn är inte det roligaste att åka bil i.
Det blev ganska många danser under kvällen även om jag började lamt. Överskott på män i början så jag höll mig lugn tills jag blev uppbjuden. Bråcket gör inte särskilt ont längre. Svullnaden känns men den hindrar inte dansandet på den nivå jag håller mig tills vidare.
När jag tänker efter var det bara en person som jag bjöd upp själv. Alla andra danser var jag "önskad".
En knapp timmes städning och sen hem i regnet.
Som vanligt sov jag dåligt och vaknade av och till hela natten. Jag har fortfarande svårt att sova på rygg och än så länge går det inte att ligga så att magen tar i madrassen. Men det blir några timmar i alla fall. Antagligen mer än jag tror.
Den här dagen har annars varit helslö.
Jag har tagit fram tentan som ska rättas men inte gjort något åt det än. Det får bli i morgon.
Det enda fysiska jag gjort är flyttat på lite snö. Betoning på lite. Det sjunker fort nu i värmen.
För övrigt bara lite räkningar och annat fixat vid datorn.
Lite sökningar och läsning om tjänstepension. Jag borde kolla upp en del av min anställning i Karlstads kommun inser jag.
Och jag är inte på humör att skriva heller känner jag.
Kommentarer (0)

Varierad dag

Publicerad 2018-01-24 00:01:28 i Dagarna som gick,

Gårdagen var lugn även om jag gjorde en meningslös tur till stan. Jag följde med Sofia in för att åka till allergimottagningen men det kom ett telefonsamtal på vägen att läkaren var sjuk så tiden blev ombokad til nästa vecka.
Så jag drällde två timmar på Bergvik till Sofia var klar.
Kvällen var rolig med buggkursen på Hammarö.
Jag körde och I-M åkte med. Det fungerade hyfsat och jag hade inte ont men svullnaden känns lite besvärande ibland. Jag kan fortfarande inte ha vanliga jeans och mysbyxor är inte direkt det jag brukar visa mig i offentligt annars.
Idag fick jag ta mig upp ur sängen vid 7.
Jag skulle vara på röntgenavdelning kl 9 för ultraljud av mina njurar så det var bara att gå upp äta och komma iväg strax efter 8.
Sofia körde mig dit och vi var på CSK redan 8.30.
Jag kom in 9 och läkaren höll på ett bra tag och var tydligen väldigt noga med att se efter hur mina njurar ser ut. Det var nästan så jag blev fundersam på vad han letade efter.
I vilket fall som helst kom Sofia och hämtade mig och jag fick åka med till polisen och vänta lite när hon ordnade ett nytt pass. Sen fick jag skjuts upp till Kau och hon åkte vidare för att klara av sina fotograferingar.
Snabbt besök i skrivsalen där jag hade en som satt med en omtenta.
Sen en promenad till mitt gamla rum som stod tomt. Jag ställde in min ryggsäck tillfälligt och gjorde en runda för att kolla om jag kunde använda rummet och om jag kunde få några papper utskrivna. Lite prat med olika personer och sen såg jag till att få igång min gamla dator som stod kvar på rummet. Lite krypande med sladdar och adaptrar och sen var det nästan som förr.
Förutom att det inte känns som förr.
Lunch och vid 13 gick jag iväg för upprop och första föreläsningen. Jag trodde det skulle bli kortvarigt för den bokade salen skulle inte rymma alla studenter.
Det visade sig att jag hade fel och alla fick plats.
Så rutinen fick ta vid.
Jag hade inte direkt förberett mig för jag trodde som sagt att det bara skulle bli upprop och lite genomgång men det blev en snabb repetition av saker de borde ha fått i förra kursen. 
Förstärkarmodellen och några kopplingar med operationsförstärkare.
Jaja.
Det kan nog gå det här också även om jag innan inte kände mig så inspirerad. Studenterna verkar trevliga.
Sofia kom och vi åkte hem via affären och lite matköp.
Sen var frågan om jag skulle åka till Holken?
Jag är fortfarande ganska svullen så jag funderade inte särskilt mycket på att åka på dans i kväll när Lisa ändå inte skulle iväg. Troligen blir det ingen dans på Holken nu i vår för min del.
Sovdags kändes det som!
Jag kunde inte hålla mig utan gick in och kollade om röntgenläkaren skrivit något.
Det hade han och det verkar som om han inte hittat något fel på det remissen bett honom kontrollera .
Ledig i morgon men Kolsnäs med orkester på kvällen så det blir lite längre än vanligt.
 
Kommentarer (0)

Långsamt bättre?

Publicerad 2018-01-21 22:48:29 i Dagen som gick,

Ännu en slö dag.
Har jag sagt det förut? Det är i vilket fall som helst sant igen.
Sen upp och inte mycket gjort. Lite tvättande och annat som jag gör de flesta dagar men annars halvfart och för mycket sittande. En kort tur till Fagerås för att köpa honung och jag blev kvar på nybörjarkursen i bugg.
Så lite motion trots allt.
Men nu känns det som om det får räcka. Jag var in på lite olika sidor och läste om bråckoperationer och i stort sett alla säger att det är bra att röra sig och inte särskilt riskfyllt om det inte gör ont.
Jag har tydligen blött lite mer än vanligt men det kan kanske bero på Trombyltabletterna. Det verkar ju ha upphört så det är inte mycket att bry sig om längre.
Så om jag inte känner för mycket av det är det dags att börja dansa lite mer igen.
Annan träning väntar jag nog med en vecka till innan jag provar.
Kommentarer (0)

Ännu lugnare lördag

Publicerad 2018-01-20 23:13:18 i Dagen som gick,

Nu har jag testat att inte göra i stort sett något som kan kallas fysiskt ansträngande i två dagar.
Det leder bara till att jag sitter mer. 
Antingen framför datorn eller framför tv.n.
Och har ganska tråkigt.
Det är väl kanske bra om det gör skillnad men jag kan inte se att svullnaden gått ner nämnvärt även om det gör mindre ont nu.
 
Däremot blev jag nästan lite desperat i natt när det började klia längre ut från såret. Jag fick för mig att det var rester av klistret från bandaget och var upp och tvättade av mig. Först med bensin och sen med tvål följt av insmörjning med salva. Dert blev nog inget bättre men jag somnade i alla fall efter ett tag.
Nu på morgonen tog jag lite kortisonsalva och det blev bättre.
Annars är det enda vettiga jag gjort idag lite mer arbete på kursen. Den närmar sig och det börjar kiännas ganska påtagligt.
Senare fick Sofia mig att se på "Så mycket bättre" och deras hyllning till Sven-Erik Magnusson. Många bra tolkninger.
För en stund sedan tröttnade jag på overksamheten och tog en kort promenad. Jag kan inte bara sitta still och vänta på bättre tider.
Nu tänker jag lägga mig så får vi se hur natten artar sig.
Kommentarer (0)

Lugn fredag

Publicerad 2018-01-19 23:03:13 i Dagen som gick,

Jag vaknade bara tre gånger i natt och det var måttligt ont så det är på bättringsvägen.
En inspektion visade att det fortfarande var ganska blått och svullet ner mot benet men jag bestämde mig för att ta bort det bandage som satt över såret. I instruktionerna jag fick efter operationen stod det att det skulle tas bort efter ca en vecka och det är några dagar sen.
Det lossnade utan större problem och det var väldigt lite blod runt snittet. Sen är det en annan sak att det verkar bli lite småkrångligt att få bort klisterresterna.
Sen hade jag tänkt ligga och lata mig mest hela dagen men det blev inte så.
Större delen av dagen har jag hållit på med kursen som börjar på tisdag. Resultatet av dagens arbete har blivit att jag har skrivit rent planeringen och lagt ut på It´s och lagt in en lista på studenter så att de kan se den information som finns.
Det kanske är ett tecken på att jag är lite måttligt motiverad att jag gör det först nu?
Eller om det kan bero på att jag har haft annat i huvudet?
Någon nämnvärd fysisk aktivitet har det däremot inte blivit idag så den delen har jag uppfyllt.
Framåt kvällen tyckte Sofia nog att jag varit overksam så hon ville att jag skulle göra en äppelkaka eller en paj. Hon tog fram äpplen ur frysen så jag blev tvungen att göra nåt.
De satt och spelade brädspel när jag rörde ihop degen. Runt 19 fick jag in den i ugnen och resultatet blev i alla fall ganska "vackert".
Äppelbitar rullade i kanel och socker och lite granatäpplen. Den fick svalna lite och sen tog jag en bit själv med lite gräddglass när de fortsatte att spela.
Det var helt ok så det blev en till framför "På spåret".
Det har försvunnit mer på något annat sätt.
Kommentarer (0)

Nu får det snart vara slut på klagande

Publicerad 2018-01-18 22:57:49 i Lite för personligt,

Igår dansade jag nästan inget igen. Lite självplågeri men jag höll mig. Det blev bara några lugna fox-låtar men det gör mig ändå glad.
Ganska lugn natt och svidandet när jag rör mig har minskat så jag sov nog rätt många timmar. Jag inbillar mig att svullnaden har minskat lite också. Blodmängden under skinnet har i alla fall minskat nedanför såret.
Lite sen upp och det var ganska snart dags att åka till vårdcentralen igen. Sofia skulle iväg på jobb så jag skulle ta CJX som stått flera dagar och det gällde att försöka få fram den ut snö/is-lagret.
Den startade snällt och det mesta av isen gick att ta bort. Fläkten vägrar fortfarande fungera så jag fick torka av rutorna med en handdduk med jämna mellanrum. Inget att ge sig ut på längre turer med innan det är ordnat men till Kil gick det ganska bra.
Läkartid 10.30 och som vanligt var M lite sen så klockan blev nog nästan 11 innan det var dags för koll av prostatan. För vilken gång i ordningen vet jag inte och det blir inte roligare för att det upprepas. Han konstaterade att det verkade ok och kommenterade också att jag var vackert färgad nedertill innan han fick ge sig iväg på ett möte.
Iväg till apoteket efter mer Panodil och hem igen.
Jag flyttade på lite snö. Det gick bra och jag kände inget särskilt alls förrän jag lyckades slå i magen mot handtaget på snösläden.
Aj!!!
Det är enda kommentarern.
Så det blev lite ondare igen men det är nog bara tillfälligt. Jag har tröttnat på att beklaga mig så det får bli bra nu. Om fyra dagar är det danskurs igen och då vill jag kunna göra i stort sett allt som kan bli aktuellt.
Kommentarer (0)

Resdag mm

Publicerad 2018-01-17 17:17:50 i Dagarna som gick,

Jag kände inget speciellt runt såret efter lördagens foxkurs men det var inte bättre heller.
På söndagen var jag ganska lat på förmiddagen men började se lite mer på schema och annat för kursen jag ska ha, Lite senare gjorde jag mig i ordning för att åka till Kolsnäs och hämtade Lisa strax före 16.
Lite plock innan och sen mest lyssnande och längtan efter att få dansa hela kvällen. Jag såg till att en del småsaker fungerade men annars gick jag mest runt och trampade. Två lugna foxar med Lisa och sen tänkte jag dansa med I-M men det kom inga lugna låtar på slutet så det blev inte bra.
Småirriterad men det gick över och jag var med och städade undan ett tag innan vi åkte hem vid 23-tiden.
Dålig sömn och halvont under natten.
Måndagen var ungefär likadan under dagen men på kvällen började buggkursen på Hammarö.
I-M körde och vi var där på båda kurserna. Tre gånger så många kvinnor som män så vi får se om det blir någon fortsättning för vår del. Andra kursdelen var lite bättre och både I-M och Lisa tyckte det var roligt trots allt.
Jag var med hela tiden men borde ha undvikit den sista turen vi tränade på för den fick det att göra lite mer ont än innan. 
På hemvägen började det snöa.
På tisdag skulle Sofia och Patrick först in till stan ett tag innan vi skulle åka till Skövde.
När de åkt tittade jag ut och det var rätt mycket snö. De hade pulsat genom snön ut till bilen och åkt iväg. 
En snabb koll på taken och annat. Minst 30 cm ser det ut som så det kan nog bli roligt på vägen söderut.
När de kom hem körde Patrick undan en del av snön så att det gick att ta sig fram lite lättare. Det mesta får ligga kvar så länge. Jag fick inte skotta för Sofia.
 
Vi kom iväg vid 11-tiden och Sofia var på bra humör. 
Hon berättade om alla bilar som stod överallt runt Karlstad och jag hade hört en del på radion. Så vi var väl lite förberedda på att det kunde bli en del hinder på vägen söderut.
Det var inga större problem på vägen till Skövde.
Vi fick ligga bakom två plogbilar från Kronoparken till Väse men det är inte mycket att göra åt.
Lite mat i Mariestad och framme vid 14.
Som vanligt saknades saker så Sofia kunde inte göra allt hon tänkt sig. Det blev mest städning och en del prat. Klart efter en dryg timme.
Hemåt igen efter ett besök på Intersport för att köpa ett par mysbyxor till. Jag passade på när vi var nära för jag kan fortfarande inte ha vanliga byxor för att det är svullet.
Glass i Mariestad och för övrigt direkt hem.
På kvällen var jag till Holken med Lisa men höll mig lugn, stod bredvid och såg på och dansade inte en dans. Det är jobbigare än att vara med men jag vill bli av med bandage och annat.
 
Kommentarer (0)

Missöden.

Publicerad 2018-01-16 09:59:00 i Dagen som gick,

Det händer en del mer ovanligt ibland.
När jag "slog upp" lite mat på tallriken så behagade den gå av på mitten. Sofia tyckte det var så roligt att hon tog en bild. Patrickj körde med att jag var för stark.
Vegetarisk köttfärssås? Med morötter. 
Kanske för tungt för tallriken?
 
Kommentarer (0)

En dag i Sunne

Publicerad 2018-01-13 22:07:00 i Dagen som gick,

Idag har jag varit större delen av dagen på Kolsnäs.
Nybörjarkurs i modern fox och jag var med lite som hjälpdansare. Det betyder i praktiken mest att jag gått runt lite lugnt på dansgolvet. Det är inte direkt någon avancerad dans utan mest träning i att få till balans och hållning. Några enkla turer men i stort sett bara runt och framåt/bakåt.
Så det var inget värre än vilken promenad som helst men jag har lite ont ändå och det verkar blöda fortfarande. Frågan är om jag ska vara ännu mer stilla?
Jag kan ju inte bara ligga still hela dagen. Det är både tråkigt och stämmer inte med att man ska försöka komma tillbaks till det normala så snart som möjligt.
Det får bli en lugn kväll så får vi se hur det ser ut i morgon.
Kommentarer (0)

Lugn dag igen

Publicerad 2018-01-12 15:17:00 i Dagen som gick,

Det verkar som om de har rätt om hur man mår efter operationen.
Maximal värk efter tre till fyra dagar stod det. Hoppas det för det har varit lite mer nu i natt och under förmiddagen. Mer som sveda än ren värk vid vissa rörelser men det var lite tjatigt i natt när det kändes så fort jag rörde mig.
Det är fortfarande ganska svullet men det verklar inte öka längre så det är nog på bättringsvägen. 
Besöket på vårdcentralen idag handlade mer om mina njurar och hur de mår. Diverse prov.
Tjat känns det som.
Jag saknar lite mer inspirerande tankeverksamheter men det får nog vänta tills det här är över.
För övrigt fick jag boka om första föreläsningen på analogkursen nu på eftermiddagen för givetvis kom det en röntgentid med posten idag som låg mitt i det första passet. Det blir nog fler krockar.
Kommentarer (0)

Värsta dagen?

Publicerad 2018-01-11 23:14:00 i Lite för personligt,

I ett av papperen som jag fick före operationen stod det att dag 3-4 skulle vara värst från smärtsynpunkt.
Jag märker ingen större skillnad och har inte speciellt ont utom just när jag ska ställa mig upp. Liggande och stående går bra mrn sittande är lite obekvämt. Mest för att det är ganska svullet och lite ömt ganska långt runt själva operationen.
Däremot verkar blodläckaget sprida sig och jag har hyfsade blåmärken.
Det jag inte visar är betydligt värre.
Så jag har tagit det ganska lugnt nu några dagar. Ganska stilla utom en promenad i tisdags och en tur upp till Kolsnäs igår. Det var halvjobbigt att stå bredvid och se de andra dansa men jag höll mig rätt bra. Liten test mycket försiktigt med I-M en kort stund men annars inget. 
En promenad nu nyss ut till korset kändes också helt lugnt.
Annars har jag gjort något jag sällan gör och det hände både igår och idag.
Jag har legat på rygg och bara vilat. Svullnaden känns mindre då.
Martin ringde förut och han verkade bli bekymrad när jag sa att jag legat en stund. "Det gör väl aldrig du! Hur dålig är du?"
Så det är aldrig bra vare sig jag tar det lugnt eller inte.
Kommentarer (0)

Sjukhusdag

Publicerad 2018-01-10 00:07:05 i Lite för personligt,

Måndagen blev en heldag på sjukhuset i Arvika. 
Vi var där före 8 enligt order. Jag fick byta kläder och hamnade i ett väntrum. Sen hände det inte mycket förrän runt 10. Nyhetsmorgonen på tv handlade mest om mat och sjukdomar. Purjolökssoppa. Och ingen mat sedan 19 dagen före. Efter 10 kom först en narkosläkare och hämtade mig och beskrev vad han skulle göra. Det var planerat lokalbedövning på mig men han ändrade det till fullständig narkos. Jag var tillräckligt pigg trots hjärtinfakterna tyckte han. Lite senare kom kirurgen och beskrev på samma sätt om vad han skulle göra och ritade lite var han tänkte skära. Det var ett långt streck men det skulle bli ungefär sju centimeter sa han. Jag blev uppmanad att gå på toaletten och sen tog det ett tag inan de kom och hämtade mig till operationssalen.
Upp på bordet och ut med armarna åt sidorna. Lite sladdar och en nål som förberedelse. Sen satte narkosläkaren en mask med syrgas över näsan på mig och sa att jag skulle få narkosen via nålen och att jag snart skulle känna att det sved. 
Snarare en krypning upp genom armen och sen var jag borta på några sekunder. Det sista jag kommer ihåg är att klockan var ungefär 11.30.
Min tidsuppfattning är lite skum men jag kommer ihåg den tiden och 13.50 när jag började fatta något igen. Dimmigt och snurrigt när jag vaknade till. Sen tog det bortemot en timme innan jag var vettig. Narkosläkaren kom förbi och frågade hur det gick men jag var inte riktigt klar då. Jag sa nåt om yrsel och synen och han sa ordet dimmigt som han tydligen tyckte var helt normalt. En vikt på magen som jag inte riktigt begrep men det var en del av tryckförbandet på såret. Sen frågade sköterskan om jag ville ha vatten eller saft eller något och jag sa saft. Vi börjar med vatten sa hon. Nästan direkt blev det saft också, Det var snälla sköterskor så sen fick jag två koppar nyponsoppa och sen te med smörgås två gånger. Mycket vätska för att få igång blåsan som de sa
Läkarna kom igen och pratade. Kirurgen sa att jag haft ett dubbelbråck och att han fixat det och lite annat när han ändå höll på. Narkosläkaren sa att allt fungerat men att jag måste klara att gå på toaletten innan de ville släppa iväg mig. 
Runt 16.30 skulle jag gå på toaletten så att jag kunde åka hem men det gick inte. Vänsterbenet bar inte och jag föll nästan men sköterskorna var beredda och fångade mig. Bedövningen var effektiv och lårmuskeln i vänsterbenet fungerade inte. De tog ultraljud för att se hur mycket det var i blåsan. 325 ml. Narkosläkaren kom och sa att det var ett villkor att lyckas med toalettbesöket annars "skulle de tömma blåsan" för det fick inte gå över 400. Lät inget vidare så vi väntade en stund och vid 18-tiden satte de mig i en speciell rullstol som passade ovanpå toalettstolen. Iväg med mig dit och sen löste det sig. Nytt ultraljud och 50 ml kvar men det var ok. 
Bort med elsladdar, nål och sen hämtade de mina kläder och ställde för skärmarna så att jag kunde byta om. Det gick inte att använda jeansen jag hade när jag kom för de hade satt en tjock bandagerulle som tryckförband utanpå det andra bandaget. Den skulle sitta till nästa dag. Men jag hade träningsbyxor som var vida med mig som alternativ så det löste sig.
När jag satte på mig träningsbyxorna slarvade jag och försökte stå på vänsterbenet. Jag trillade givetvis ner på golvet men var snabbt upp i sängen igen. Sköterskan kom springande men jag sa att jag bara stött till bordet och att det var det som lät.
Jag höll på att få hjärtinfarkt sa hon.
Det var inget sa jag.
Jaja.
Det blödde igenom där nålen suttit så hon fick göra om det.
Jag kunde fortfarande inte gå så när jag bytt om fick Sofia hämta mig i rullstol och köra mig ner till bilen. 
Hon tog en bild på vägen ut. Bandage på ena handen och spypåse i den andra som de skickade med för säkerhets skull.
När vi kom hem mötte Patrick uåp och bedövningen hade släppt såpass att jag kunde gå in med lite stöd. Sen åkte Sofia och köpte pizza och det blev en stund framför NCIS innan jag blev upptagen med ett telefonsamtal.
Senare kom jag lite tidigare i säng än vanligt men kroppen verkade inte varva ner. Jag gick upp och kollade blodtryck och puls. 160/90 och 93 i puls. Varm och halvsvettig. Jag sov nog inget alls på hela natten och var upp och gick en sväng nästan varje timme. Klockan 5 var det lite bättre men när jag kollade igen fortfarande 150/73 och 78 i puls. Jag brukar ligga under 60 så något höll kroppen på med. 
Upp vid 8.
Mat och sen försökte jag ligga ett tag.
Det gjorde ingen större skillnad så jag läste på och började ta bort en del bandage. Jag började med kompressen på handen som jag inte brytt mig om att ta bort under natten. Det syns inte så bra på bilden men det blir nog ett snyggt blåmärke runt sticksåret för det verkar ha läckt lite under huden.
 
Sen var det dags att ta bort tryckförbandet. Jag hade haft vanliga kalsonger på hela natten för att hålla det på plats. När det var borta var det bara ett ganska litet plåster kvar med vattentät tejp över. Det ska gå att duscha påstår de under den vecka det ska sitta. Det är svulllet långt upp på magen och mer blåmärken som jag inte visar.
  
Under dagen har det bara blivit mer och mer svullet så jag får se vad som händer nu under natten.
Jag var i alla fall ute och gick en promenad ut till korset förut och det var inga problem. Det enda som känns är att plåstret drar lite i skinnet. Däremot är det inte helt skönt i vissa sittställningar.
Sovdags?
Återstår att se.
    
 
 
Kommentarer (0)

Snart slut på väntan?

Publicerad 2018-01-07 20:51:34 i Dagen som gick,

Det här har varit en dag då jag mest suttit med papper. 
Sorterat och satt in i pärmar.
Lite som om det skulle göra någon nytta om något skulle hända?
Jjag har försökt hålla mig sysselsatt med något vettigt men det har nog känts som om dagen i stort sett bara varit en väntan på morgondagen.
Ett telefonsamtal gjorde mig glad och jag fick annat att tänka på ett tag.
I vilket fall som helst ska pappersarbetet ju göras och om jag kan fortsätta på samma sätt blir det nog ordning på pappershögarna till slut. Just nu är golvet nästan fullt med pärmar som jag börjat sortera om saker i. Mer logiskt hoppas jag om någon skulle ha synpunkter.
Jag åkte iväg till Fagerås ett tag. Egentligen för att köpa lite honung men idag gick det inte så det blev en dryg timmes dans i stället.
Nu får det bli lite mer papper och några mail till olika personer.
 
Kommentarer (0)

Funderingar

Publicerad 2018-01-06 22:03:33 i Lite för personligt,

Igår kväll var jag nog lite halvbesviken på mig själv. Mest för att jag inte kom iväg på dans tror jag.
Men det var nog lika bra även om jag saknar de jag helst dansar med.
Så jag får försöka vända den saknaden till något bra.
Det gäller väl att hitta det positva i allt?
Jag brukar normalt vara ganska positiv och inte gräva ner mig för mycket i grubblerier men jag har varit lite "sådär" ett tag nu.
Inte direkt negativ men tveksam på något sätt.
Jag antar att det är tjafset runt bråcket som stör mig. Om det nu kan kallas tjafs.
I så fall borde det snart var över på ena eller andra sättet.
Redan i den kommentaren märker jag hur jag är påverkad.
Något slags olustkänsla som smittar av sig på mina tankar. 
Så jag blir lite fundersam på andra saker än jag brukar vara.
Personer.
Relationer.
Brist på relationer.
Närmaste framtiden.
........
Åldrande? Är det orsaken?
Tror inte det beror på det även om jag är medveten om att åren går.
Än så länge känner jag mig inte direkt gammal även om jag för 50 år sedan nog skulle ha trott att jag skulle göra det vid 67. Så länge jag kan dansa och klarar av att göra de vanliga sysslorna tänker jag inte "sätta mig i gungstolen".
Det kanske är det som varit problemet ett tag?
Att jag haft svårt med rätt mycket av det jag vill göra.
Behov av hjälp?
Stör det mig? 
Ja ibland. Men jag drar mig inte för att be om hjälp om jag måste även om det känns lite. Värst med småsaker. Jag har fått be om hjälp både med skjortknappar och skosnören några gånger. 
Det svider även om jag kan hantera det.
Det känns inte heller särskilt inspirerande att undervisa igen. Det är inget jag ser fram emot.
Varför vet jag inte men det kanske helt enkelt är så att jag lämnat det bakom mig? Mentalt i alla fall?
Att gå tillbaks till något man lämnat kanske alltid känns som en tillbakagång och inte ett framsteg?
Det skulle kanske kännas annorlunda med någon annan typ av undervisning men det lär jag inte ta reda på för det känns som om jag har annat att syssla med. Det här gör jag bara för att jag vill försöka göra något roligt för pengarna.
Och jag hoppas det ger resultat.
Kommentarer (0)

Lite gjort i alla fall

Publicerad 2018-01-06 19:24:00 i Dagen som gick,

Dagen började lite slött som vanligt men sen hände det en del trots allt.
Jag började plocka bort "omslagen" på tumlaren och tvättmaskinen. Det var mycket plast och frigolit.
Sofia och Patrick var på humör att testa drönaren trots kylan. De hade redan sett på en del instruktionsfilmer igår och satte sig och läste lite innan de gick ut. Först testade de bara lite upp, ner och i sidled. 
 
De använde mobiltelefonen som skärm. Den visar bilden från drönarens kamera men används också delvis för att styra/ställa in vad drönaren ska göra.
Sen var det dags att testa lite mer.
Vad ska vi göra nu?
Det blev en flygtur runt och över huset.
Sen var det dags att se om den kunde följa ett rörligt objekt automatiskt. 
https://www.youtube.com/watch?v=utz5pRvwAg4&feature=youtu.be
Sofia fick springa runt på åkern och drönaren följde snällt efter och fotograferade från lite olika vinklar.
En upptäckt vid den testen var att den har lite svårt att se kvistar så det automatiska skyddet för hinder gäller nog inte tunna grenar. 
De fortsatte en stund till men jag gick in och fortsatte med att försöka få igång tumlaren. Den var ganska lätt så jag kunde få bort pallen under och allt runt omkring. Jag drog den mot hörnet så att jag kunde få i kontakten för en första test. Lite blöt tvätt stod det och med två handdukar gick det bra.
Klart!
Tvättmaskinen var tyngre så jag bad om hjälp för att kunna fortsätta med den. (Bråcket igen!)
Innan vi började med den tog vi ner och körde vi ut den gamla tumlaren.
Med förenade krafter fick vi sen av tvättmaskinen från pallen och sen var det bara att riva av all plast och  annat. Sofia tog hand om fraktsäkringarna och jag och Patrick kopplade lös och körde ut den gamla maskinen.
(Gammal och gammal. Tre år tror jag. Den fungerar men jag måste se vad det är som låter i den.)
När Sofia var klar var det bara att försöka få den på plats. 
Golvet lutar mot golvbrunnen så fötterna måste justeras in. Vi placerade den ungefär rätt och jag började skruva på fötterna. Den högra inre foten är utgångspunkten för där är golvet högst och sen ska de andra skruvas ut lagom mycket.
Den vänstra inre är besvärlig för allt är i vägen. Jag gjorde misstaget att justera den främre först men då var det besvärligt att få på nyckeln bak. Foten hängde i luften och behövde vara närmare golvet för att det skulle fungera. Jag tröttnade och lösningan blev att Patrick fick luta maskinen lite bakåt.
Samarbete löser allt?
Efter några gångers flyttande ut och in igen fick det duga och slangarna skulle på plats.
Det gick utan problem.
Jag får byta en packning senare på tvätthon men det kommer jag nog att glömma.
Allt på plats och efter en viss städning var det klart att använda.
Och det fungerar!
 
Kommentarer (0)

En resdag igen

Publicerad 2018-01-05 23:40:44 i Dagen som gick,

Idag blev det en tur med Sofia till Göteborg. Hon skulle ner och lära upp en ny person som ska ta hand om servicen av Apple-borden.
Vi åkte 6.30 och var framme på Backaplan 9.45. Blandat snöfall och regn på vägen ner.
De öppnade 10 så det blev en stunds väntan. Sofia började direkt och jag drällde in en stund senare bara för att se på lite bärbara datorer.
Jag hittade ingen som övertygade.
Sen satte jag mig i bilen och planerade lite för analogkursen jag ska ha v 4-12. Var laborationerna kan ligga så att Lars-Ove som ska ha dem kan fundera när han vill ta dem. Jag hade tänkt skriva rent det på Surfacen men insåg att det inte finns något ordbehandlingsprogram på den.
Så jag gjorde bara en anteckning.
Postnord ringde om att de var på gång med tvätt och tumlare så jag förskte ringa Patrick.
Fel nummer så jag fick gå in till Sofia för att rätta till det innan jag fick tag på honom.
Lite mer samtal om legitimation men det löste sig.
Sen råkade jag ringa Martin (tryckte på fel ställe) och han tyckte vi skulle "komma förbi sen" för de var hemma.
Jag övergick till att läsa i boken om "Fingertoppskänsla" och hann ett par kapitel innan Sofia var klar. 
Telefon till Martin igen och vi köpte hamburgare på vägen dit. 
Vi blev kvar där runt en timme och sen åkte vi hemåt. Sofia ville köra ett tag för värmen krånglar på passagerarsidan och hon tyckte det var för varmt. Vi bytte efter Trollhättan.
På hemvägen var vi in till Karlstad och Sofia fotograferade ett hus i Klara. Sen Coop och hem.
Patrick och jag körde in tvättmaskin och tumlare i tvättstugen och sen blev det mat.
Jag funderade ett tag på om det var läge för att åka på dans men beslutade mig för att det fick vara. Det kan vara lika bra att lämna dansdamerna ifred ett tag kanske? Jag vet inte om de direkt längtar efter mig.
Så jag slöade och halvsov framför tv-serier men det var nog tråkigare trots allt.
Nu ska jag försöka sova och koppla bort funderingar runt operation, garderingar, vad jag borde ha gjort och har gjort.
Konstigt hur jag kan inse att jag är en tönt och latsäck just när jag inte kan göra så mycket åt det?
Det är nog bokens fel. Boken om fingetoppskänsla och hur man blir bättre på det.
Jag inbillar mig nog att jag är ganska bra på att känna av olikka människor men det betyder ju inte at jag beter mig rätt.
Det kansek blir tid att göra något åt det framöver?
Kommentarer (0)

Dubbel personlighet?

Publicerad 2018-01-04 23:13:01 i Lite för personligt,

Ibland funderar jag lite på hur jag är.
Inte bara nu inför operationer och annat mer ovanligt utan rent allmänt.
Just nu beter jag mig delvis som om jag skulle upphöra att existera snart. Städar undan lite papper, gör klart en del småsaker, skriver ner en del och annat. Samtidigt beställer jag nya maskiner, planerar för danskurser, kommande jobb och kanske nån resa.
Personlighetsklyvning?
Jag tror inte det. Snarare ett resultat av tidigare upplevelser.
Jag insåg när pappa omkom att det kan gå fort och utan förvarning. Det var mycket jag gärna skulle ha hunnit säga men som aldrig blev sagt. Ändå var jag på något sätt beredd även den gången. Jag blev inte överraskad av att det hände om det nu går att uttrycka det så.
Men efter den händelsen fick jag ett behov av att röja bland mina papper och annat. Jag ville inte att någon akut skulle bli tvungen att försöka sätta sig in i  en hög med oordnade papper om något skulle hända mig. Ingen skulle behöva hamna i den situationen. Så jag förskte få lite ordning på deet mesta. 
Det har hänt flera gånger sen dess och varje gång inser jag att det är något jag borde göra hela tiden.
Vara beredd.
På det ingen tror ska hända.
Hjärtinfarkterna har säkert också spelat in men ändå lär jag mig aldrig.
Men jag har mer ordning än förr.
Jag känner alltid döden gå vid min sida brukar jag säga. Det kan missförstås men det har inget med rädsla eller sorg att göra. Bara ett faktum som jag accepterat.
Närvaron.
En märklig trygghet. Tvärt emot vad det kan låta som.
Och när jag säger att jag har en störande föraning så betyder det inte att jag tror det ska hända något särskilt. Det är nog min kropps sätt att göra mig beredd. Jag blir inte överraskad om det går snett på något sätt.
Jag vill nog inte att någon annan ska bli det heller kanske?
Så jag garderar mig lite som sagt.
Kommentarer (0)

Funderingar

Publicerad 2018-01-03 23:54:00 i Lite för personligt,

Nu har jag fått besked om operationsdatum. Ett samtal i morse.
På måndag ska jag vara i Arvika 8 på morgonen och sen är det väl dags ganska snart efter det.
Jag fick svara på en massa frågor om min historik och hälsa. Allergier, släkt, mediciner, tidigare operationer och reaktioner på mediciner, bedövning, metall i kroppen! (vilket jag har) aktuell hälsa .....
Sen gick hon igenom lite förhållningsorder om fasta, dusch och rena kläder. Till slut en uppmaning att åka och ta lite prover och EKG snarast.
Efter lunch åkte jag ner till vårdcentralen och frågade när det skulle gå att ordna allt.
Jag fick en tid för EKG. Först tänkte hon nog ge mig en tid till veckan men jag sa att det måste vara före helgen eftersom jag ska opereras på måndag. 
Så det blev torsdag kl 15 dvs i morgon.
Det var ovanligt lugnt där och ingen kö så blodproverna tog de direkt. 
Tre rör.
Sen hade Mikael beställt en del prover så det blev två rör till honom också. Nytt att nu ska tydligen sköldkörteln kontrolleras också?
Som jag sagt förut så har jag en ganska dubbel känsla inför operationen.
Jag har väntat flera månader och vill få det gjort och det ska ju vara en enkel operation med bra resultat. Det ska bli trevligt att kunna dansa igen utan "sveda och värk".
Samtidigt har jag en konstig föraning om att något inte är bra. Eller kanske snarare att det inte ska gå bra.
Jag tror ju inte riktigt på det och beter mig nog som vanligt med planer för den närmaste tiden och allt annat. Danskurser t ex. Jag har beställt ny tvättmaskin och tumlare.
Men det finns där och irriterar.
Jag känner mig inte nervös men är nog lite stressad. Eller vad det nu är som ger mig högre blodtryck än vanligt?
Julmaten kanske?
För lite motion?
I vilket fall som helst så garderar jag mig lite för om det inte skulle gå bra. Åren som tävlingsledare och annat har gjort att jag vet att om man planerar för det man inte vill ska hända så klarar man av det om det händer. Bara det ger en säkerhet i sig och gör ingen skada om allt går bra.
Ett slags skeptisk optimism kanske?
Vad behöver jag göra eller säga till olika personer? Utan att ställa till det veckan därpå när inget hänt?
Är det något jag absolut skulle vilja ha gjort om något nu går snett?
De tankarna har funnits där och jag inser att det är mycket jag borde ha gjort om det skulle gå riktigt illa. 
Men så är det ju varje dag egentligen.
Det går oftast inte att veta i förväg hur länge man har kvar.
Så jag begränsar det till några få personer och försöker låta bli att göra bort mig alltför mycket.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
verkar det som.
 
 
 
Kommentarer (0)

Nyår

Publicerad 2018-01-01 14:13:31 i Dagen som gick,

Det blev en lite annorlunda nyårsafton.
Inte så att jag var ute på dans eller nåt sånt för det var jag inte.
Jag var hemma som jag varit varje nyår så länge jag kan minnas.
Morgonen började med snöslask.
Tomas skulle köras till tåget till 10.30. Han var klar med det mesta så han kunde lugnt äta sin Fjällfil och dricka lite te. Det går alltid att läsa sms samtidigt. 
Jag körde ner honom till Kil och tåget var i tid. 
Den blev det mest en lång dag med väntan. Jag var lite rastlös och visste inte riktigt vad jag skulle göra till kvällen.
Dans?
Inte utan sällskap.
Simon och Moa skulle komma och jag visste att det skulle bli någon slags spel så det var ett alternativ.
Det blev det enkla valet genom att jag inte gjorde något annat.
Sofia förberedde mat för de skulle komma "runt fyra".
Klockan blev närmare fem men de kom.
Mat.
Efter maten skulle det spelas brädspel och de ville att jag skulle vara med. 
Det började med en lång genomgång av reglerna och jag satt med en stund men insåg att jag inte riktigt var motiverad att hänga med. Tankarna var på andra ställen.
Sofia och Patrick förklarade ändå så gott de kunde.
Koncentrerat!
Jag visste att det var ett spel som tar många timmar så jag gick upp på mitt rum istället och gjorde annat.
Jag behövde nåt som fick mig att samla tankarna lite så det blev sortering av papper och samtidigt lite genomgång av de senaste årens bokföring.
Jag fick bort en del pärmar och en del papper som låg i mappar utan att ha hamnat på rätt ställe. Det tog några timmar och jag höll på till runt 22. Då ropade de ner mig och sa att de bytt spel och ville att jag skulle vara med.
Jag gick ner.
En del att plocka i ordning och förbereda men de sa att det spelet skulle ta max en timme så jag bestämde mig för att vara med.
När det började närma sig midnatt försökte jag räkna ut hur det gick till att skicka sms till grupper. Tomas gjorde ju om min telefon för några dagar sedan och det visade sig att grupperna för barn, syskon osv fanns kvar men jag hittade inget sätt att skicka till dem.
Så det fick bli en lång rad med likadana sms till alla möjliga strax efter tolvslaget.
Det fungerade några minuter men sen fick jag meddelande att tre sms inte gick att skicka. Försök igen stod det men trots flera försök fungerade det inte. Telias nät verkade ha brutit ihop. 
Vi såg under tiden på lite fyrverkerier och sen fortsatte vi att se på andra ställen runt jorden på tv. Sista stället var London som ligger en timme efter.
Strax efter 1 åkte Simon och Moa hem och vi andra tänkte sova.
Runt 01.40 vaknade tydligen Telia till liv igen för jag fick sms som svar. Jag undrar hur många sms jag egentligen skickade till tre av mina kontakter? Det var många uppmaningar att försöka igen.
Natten blev inte särskilt vilsam.
Jag var ovanligt tät i näsan och testade tre olika nässprayer. Inget hjälpte och jag klarar inte riktigt av att vara tät i näsan så det blev inte mycket sömn. 
Irriterande och jag är sömnig.
Det kan ju helt enkelt var lite förkylning även om jag aldrig brukar bli så tät.
För några år sedan fick jag för mig att granen gav mig lite allergiliknande symptom så jag ska testa att slänga ut den nu och se om det hjälper. 
I morgon är det vardag igen.
 
 
 
 
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

PR_50

Jag heter Peter Röjder och är en pensionär som slöskriver på lediga stunder. Ofta mitt i natten.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela