peterrojder.blogg.se

Hon skriver vidare att självkänslan varierar från dag till dag och i olika situationer. Att man måste lära känna sig själv för att få en bra självkänsla.
Vem är jag?
Vad vill jag?
Om man vet det och inte lever som man vill så kanske man lever sitt liv för andras skull och bekvämlighet.

Då tänker jag - Kan inte det lika väl bero på att man gjort ett medvetet val vad man tycker är viktigast?
Det man ”egentligen vill” kanske inte är möjligt att uppnå eller av andra skäl känns mindre viktigt än ”att leva sitt liv för någon annans skull”?

Som exempel skulle jag gärna ha någon sorts relation så att jag hade någon att bry mig om i vardagen. Men med det självförtroende jag har när det gäller kvinnor lär det inte hända. I många år har det varit viktigare för mig att inte hamna i en känsla av att misslyckas igen med en relation än att faktiskt ha en.  

Lite märkligt.
Rädslan för att gå runt och sakna någon mycket gör att jag "håller mig på min klant". 
Och jag har väl trots det inte lyckats särskilt bra med att undvika saknaden.

Men det är som jag ser det också ett slags självkännedom.

(Nu undvek jag medvetet två gånger ordet självkänsla för att jag inte tycker det täcker det jag menar.)

Onsdag kväll.
Nu har jag läst färdigt boken.
Fortfarande tycker jag inte riktigt att det hon skriver om är vad jag menar med självkänsla. Hon blandar begreppen som jag ser det men strunt i det.

Hon fortsätter med att skriva om vad självkänsla är och att bra självkänsla leder till att man mår bättre. ”Hur vet jag vem jag är?” och ”Att lära känna sig själv” är några rubriker innan hon kommer in på att bra självkänsla gör att man vågar mer. Man vågar misslyckas och vågar leva.

”Du måste våga misslyckas för att kunna lyckas.”
Där kände jag mig lite träffad för jag vet att jag inte tycker om att misslyckas.
Det ska mycket till innan jag lovar att göra något som jag inte är ganska säker på att klara.
De saker jag åtagit mig i yrket eller i andra sammanhang har jag vetat att jag haft bra möjligheter att lyckas klara av. Ibland har jag fått anstränga mig på olika sätt men jag har löst uppgiften.
Men visst har risken att misslyckas funnits där. Det mesta i livet är lite av en chansning för det går aldrig att ha full kontroll.

Så det är väl därför jag är dålig på relationer antar jag.

Resten av boken är i stort sett övningar för att bättra på sin självkänsla. Det mesta känner jag igen från andra liknade böcker
Självbildscirkeln.
Tacksamhetsdagbok.
Meditation.
Intervjua sig själv och andra.
Ge beröm. Åt sig själv och andra.
Skriva en önskelista.
Prova något nytt.
Jag är stolt över.
Ta reda på vad som är viktigast för dig.
Vad hindrar dig.
Åk på semester med dig själv.
Gör en visionboard

Sen avslutas boken med att man ska se sig själv som sin bästa vän och inse att det är ett ständigt pågående arbete att känna sig själv.

Jag vet att jag inte är så mycket för att framhäva vad jag är bra på. Det är enligt boken ett tecken på dålig självkänsla men jag tycker det är bättre att andra får bedöma det. Trots det ska jag läsa igenom alla tips en gång till och se om jag tycker något är värt att testa. Mest för att se om jag missat något om mig själv.

Jag har börjat på en ny bok ”Personligt ledarskap i mästarklass” men den kommer jag nog bara att snabbläsa.
Den verkar mest handla om att sätta upp mål och hur man ska nå dem och det är nog inte något som är riktigt användbart i hur jag lever mitt liv.

Vad jag kan komma ihåg har jag aldrig haft något uttalat mål med livet.
Jag har aldrig haft ambitionen att styra upp min framtid mot något fiktivt eller reellt men alla författare inom det här området tycks anse att det är viktigt.
Så det kanske jag borde ha?
Men jag känner mest – Varför?
Varför är det viktigt?
En viss planering kan jag förstå men sen?
Vad är syftet med att ha något slags slutmål för familj, ekonomi och annat som jag egentligen inte kan planera?