peterrojder.blogg.se

my world

Blommorna kämpar på

Publicerad 2019-04-26 23:59:15 i Dagarna som gick,

Påskhelgen.
Så mycket påskfirande blev det väl inte.
Mest småpyssel både inne och ute. Jag planterade om blomlådorna och klippte lite rosor och vinbärsbuskar.
Vi var iväg på dans i Örebro på påskaftonen och det bröt väl mönstret lite och var bra. 
Påskdagen och annandagen var jag mest i Sunne och hjälpte till med en del småsaker. God mat och trevligt sällskap! Och några promenader.
 
Tisdag.
Mest slöande men jag fick en del gjort i trädgården. Jag krattade undan en del löv och ris ur rabatterna. Scillan och blåstjärnorna kämpade tappert mot fjolårsriset och löv men blommar över väldigt fort.
  
Jag åkte in till KIl och hämtade medicin och sen vidare till Bergvik. Handlade lite och fortsatte handla på Coop på hemvägen.
 
Onsdag.
På eftermiddagen var det dags för en tur till Sunne igen. 
I-M och jag gjorde i ordning innan dansen började och sen gick det i ett till runt 22 innan allt var städat och klart.
 
Torsdag.
Jag satt ett tag vid datorn och sökte efter saker på nätet innan det blev en tur till stan och ett besök på Välsviken med Sofia. Vi köpte present till lördagen och Sofia såg till att den blev inslagen. Det blev några "danströjor" också i en annan affär. Sen blev det bråttom. Sofia hade glömt en sak så det blev en passering av McD och sen tillbaks till Skoghall där Sofia fixade en film som skulle iväg. Åter till Kd och jag lämnade henne så hon kunde fortsätta med kommande möten.
Jag åkte hemåt via Bergvik. Det resulterade i en del blommor till blomlådor och rabatter och några tröjor till.
Jag hade tänkt sitta ute ett tag i solen men det var mest mulet. När jag var ut och kände efter hur varmt det var såg jag att allt på baksidan av huset börjat blomma.
Forsythian är väl snart överblommad men liljorna har just vaknat till liv.
Hittills har jag inte lyckat få fram ljuset i björkbladen men det finns där.
Det "nygröna" går över fort.
Lite längre söderut i slänten växer det fler liljor och några få har börjat blomma.
De verkar ha väldigt svårt att bestämma sig för åt vilket håll de ska peka. De brukar vända sig mot solen. Det var molnigt men ändå? 
Jag satt en stund i alla fall och tittade ut över åkrarna. Det driver stora moln av damm lite längre bort där de håller på att harva och så. 
 
Kommentarer (0)

Annat att göra?

Publicerad 2019-04-25 23:15:28 i Dagarna som gick,

Det har inte blivit så mycket skrivet på några dagar nu. Jag skyller på att jag har haft annat för mig men det är väl bara en del av sanningen.
Tid finns nog. 
Det gör det väl alltid så det är mest en fråga om vad jag väljer att göra.
Slöa.
Se på tv.
Surfa runt.
Vara ute ett tag.
Åka till Sunne eller någon annanstans på dans.
Pyssla lite här eller hos någon annan.
Eller kanske något annat?
Dagarna går i alla fall.
Kommentarer (0)

Fotomodell och bärare

Publicerad 2019-04-16 20:41:58 i Dagarna som gick,

I söndags var jag inkallad som fotomodell och litet hjälpreda när Sofia skulle fotografera mössor ute vid Alsters herrgård. Bilderna som Sofia tog har jag inte sett men jag roar mig med att lägga ut några av de jag tog när hon arbetade.
Först var det lite diskussioner inomhus om hur och var allt skulle göras innan de började.
Det skulle bli utomhus bakom herrgården någonstans. Det bar iväg upp bakom ladan och det blev några bilder innsn jag vaknade til liv. Senb skulle jag fotograferas men efter det var jag med ett tag.
En halmbal kanske?
Sittande eller lutad mot den? Hur ska mössan sitta?
Blir det bra så? Lite mer justeringar kanske?
Fotografen ser alltid till att ha en bekväm arbetsställning.
Sen skulle det vara några bilder på bara mössan.
Blir det bra? Bästa att kolla med flera personer.
Det får duga. Vi går vidare till ett annat ställe. 
Där blev det lite mer modellfotograferingar och sedan blev det mer diskussioner om vilka mössor och vilken bakgrund det skulle vara.
Den måste vi väl ha med? Det är ju Värmlandsmössan.
Undrar om den passar mot mossan?
Det blev klart efter en stund och jag avslutade med att ta en bild på Fröding innan vi åkte hem.
För övrigt har jag inte gjort så mycket de här dagarna utan försökt hålla mig lite lugn. Lite dans på buggkursen på måndagen och nån promenad.
En del tid har gått åt till att kontrollera och kontera allt i förra årets bokföring. Sent men nu är det dags att gå till revisorn snart.
 
 
 
Kommentarer (0)

Svårt att få fram ljuset

Publicerad 2019-04-14 11:16:55 i Dagen som gick,

Igår lyste solen över sluttningarna på andra sidan Norsälven. Jag fick för mig att jag skulle fotografera ljuset i trädtopparna. Asparna blommar och björkarna är väl på väg så det är ett visst skimmer över nästan alla lövträd.
På de första bilderna jag tog var det en större måsflock som flög från åkern ner mot älven.
 
Jag väntade lie och tog några bilder till.
 
Problemet är att jag är för dålig på att redigera bilder så jag ids inte riktigt arbeta fram hur ljuset lyser upp träden. Det enda jag egentligen gjort är ökat det svarta för att skuggorna ska b li mörkare. Det verkar som om det ligger ett dis över bilderna och förmodligen var det lite didigt även om jag inte tänkte på det. Teleobjektiv gör det tydligare.
Kommentarer (0)

Kan det kallas vilodag?

Publicerad 2019-04-12 18:02:00 i Dagen som gick,

En kväll och natt med lite varierande "värk" i benet. Jag vaknade vid 5.30 och fick ta några värktabletter för att minska på "det störande momentet" för min sömn.
Förmiddagen gick åt till lite mer påläsning om bokföring och olika konton och jag väntade mest på att klockan skulle gå så att jag kunde åka ner till vårdcentralen. Mer värktabletter, lite mat och iväg till 13.
Väl inne gick det fort och lätt.
Av med tryckförbandet.
Jag försökte hinna ta en bild på bandaget innan det åkte av men slarvade så det blev oskarpt. (Sköterskan tyckte för den delen inte jag skulle ta en bild innan bandaget var utbytt.) 
Sen rev hon av plastbandaget och tvättade lite innan hon satte på ett nytt. Jag tog en bild efter bytet också och den blev skarpare.
Bara som jämförelse av de tre versionerna duger bilderna ändå.
     
Sen var det bara att åka hem och ta det lugnt?
Det enda jag har gjort efter det är ätit en gång och suttit ute i solen och läst lite reklam. 
Såret är klart mer "irriterande" nu än efter förra operationen. Jag antar att det är djupare skuret nu och inte bara bredare.
Men det ska gå över snabbt?
Annars lär dansen på måndag inte bli särskilt livlig för min del.

 
 
 
  
 
 
  
 
 
  
 
Kommentarer (0)

Sista operationen?

Publicerad 2019-04-11 21:24:29 i Dagen som gick,

Så idag var det dags igen.
Operation. Provsvaren på den förra operationen gjorde ju att det skulle bort lite mer runt födelsemärket på vaden. Runt en centimeter till var det sagt.
Förmiddagen var ganska lugn. Jag såg lite på bokföringen och letade reda på lite kontonummer och annat jag ville vara säker på innan jag försöker göra färdigt konteringarna. 
Sen började jag förbereda mig genom att duscha (lite försiktigt för bandaget på ryggen sitter inte) och med lite mat. Jag var lite fundersam hur jag skulle klä mig men bestämde mig för jeans och stödstrumpor som jag haft de senaste dagarna. Lite skeptisk som jag är tog jag med mig vanliga strumpor för säkerhets skull. 
Väl där letade jag en stund efter parkering innan jag bestämde mig för att parkera på en gata nära vattnet. En stunds promenad och jag var på plats 13.30 som tänkt.
Inropad strax före 13.50 så de var i god tid den här gången också. En sköterska och en läkare på plats men de väntade på en specialist innan de gjorde något. Han kom och började med att prata lite innan jag fick ta av mig byxorna och lägga mig på mage. 
De började med att ta fram pincetter och annat för att ta bort stygnen från förra operationen. Tvätt och något slags plast runt området innan stygnen åkte. Jag fick en varning om att det skulle sticka när de bedövade (vilket det gjorde). Jag kände tre stick och sen började de plocka fram andra saker under tiden de väntade. 
Själva operationen gick fort. Kanske tio minuter men jag hade ingen klocka så det är svårt att säga.
Efteråt fick jag lite information och de sa att de lagt ett tryckförband som skulle tas bort i morgon. Det var bra om jag inte gjorde det själv.
Stygnen skulle sitta tre veckor.
Jag borde ta det lite lugnt i tre-fyra dagar men sen kunde jag bete mig i stort sett som vanligt?
Förbandet såg ganska tjockt ut. (Bilden tog jag när jag kommit hem.) 
När jag frågade om jag skulle ta på stödstrumporna igen så sköterskan att jag kunde göra det om jag fick på dem. Jag sa att jag hade garderat mig och hade vanliga strumpor med mig och då tyckte hon jag skulle ta dem i stället.
Promenaden tillbaks till bilen gick utan problem och på vägen hem var jag in på vårdcentralen och bokade lite tider för byte av bandage och borttagnng av stygn. Som vanligt(?) kom jag dit efter att expeditionen var stängd och gjorde upp det direkt med sköterskan.
Väl hemma satt jag mest still ett tag och drack lite te med någon smörgås till. Jag kände att jag ville vara lite onyttig och egentligen äta pizza eller rostat bröd men hade varken det ena eller det andra.
Sofia fick reda på det och lite senare på kvällen kom hon med lite pizza så att jag kunde slöa ett tag till.
När hon åkte verkade det som bedövningen börjat släppa för jag kände benet på ett helt annat sätt än tidigare på kvällen.
Just nu känns det lite så jag får kanske ta nän tablett till?
Men roligare är väl att Tomas ringde nyss och sa att han vunnit en schackturnering för nybörjare!
Kommentarer (0)

Det rullar på

Publicerad 2019-04-10 00:07:11 i Dagarna som gick,

Nu sitter jag här igen och lyssnar på mina Spotifylistor. Fast nu är det en lista som deras algoritmer tycker ska vara en daglig mix för mig.
Annars har dagarna gått utan att jag varit särskilt motiverad att skriva något.
Lördag.
Kändes väl mest lite avslagen och inte särskil mycket gjort som vanligt. Lite funderingar runt operationer och annat men jag höll mest på med annat.
Söndag. 
Det blev inte någon större fart den dagen heller innan jag åkte iväg till Kolsnäs vid 14.30. 
Jag höll på med en del småplock och pratade lite med orkestern medan de andra började med smörgåsar och annat i köket. Allt klart i god tid.
Tanken var att jag skulle hålla mig ganska lugn under kvällen och försöka få några lugna danser med I-M och Ulla i första hand. De visste ju om läget. Det blev väl inte riktigt så utan jag dansade de flesta danserna. När jag inte dansade med I-M blev jag uppbjuden. Men jag tog det ganska lugnt och sa ifrån att jag "dansade lite plattfot".
Foxie var bra och varierade tempot mer än de flesta.
Städning efteråt och jag var hemma 00.30 men somnade inte förrän framåt 2.
Måndag?
Mest trött men gjorde lite ändå. Jag vaknade till lite mer när det drog ihop sig för att åka till Hammarö och buggkursen. Lisa körde och på vägen till henne fick jag hjälp med att sätta på lite extra kirurgtejp på förbandet på ryggen. Dansandet gick hyfsat även om det är lite svårt att komma ihåg att inte gå för mycket på tå. 
Tisdag.
Av någon anledning sov jag bra till 5 men sen blev det inget vettigt alls innan jag till slut gick upp vid 8. När jag åtit kom det ett telefonsamtal från hudkliniken. De undrade om de kunde få göra ett "familjeträd" över mig och mina närmaste släktingar eftersom vi nu var två i familjen som fått malignt melanom. De ville erbjuda alla kontroller och jag natar att det också ingår i något slags statistik. Jag skulle fråga mina barn till att börja med och det har jag redan klarat av. Hon hör av sig nästa vecka.
Jag passade på att säga att jag skulle vara glad om nästa operation blev så fort som möjligt. Hon gick in och kontrollerade att jag stod på väntelistan och sa att hon skulle kontakta sköterskan som skötte bokningarna på kirurgen som skulle göra det.
Mat och sen bestämde jag mig för att det var dags att åka till tippen med skräp och sedan till affären för att handla.
Jag åkte givetvis ifrån telefonen.
Fattas bara att de ringer om tid för operation nu tänkte jag när jag upptäckte det i affären.
När jag kom hem efter Kilsturen såg jag att jag missat ett samtal från Sofia och ett från "privat nummer" för 22 minuter sen. 
Typiskt?
Om det var kirurgen som ringt borde de ringa igen?
Jag pratade i alla fall med Sofia.
En stund senare ringde det igen och det var från kirurgen!
De hade fått ett återbud och undrade om jag kunde komma nu på torsdag kl 13.50.
Givetvis sa jag.
Jag vet inte riktigt varför jag bad Mikael ta en titt på födelsemärket?
Tur?
Nej egentligen inte. Det hade stört mig på något sätt.
Så nu hoppas jag att det går smidigt och läker snabbt så att det kan bli någon dans till påskhelgen.
 
Men nu borde det väl snart vara bra med operationer och läkarbesök för ett tag?
Stygnen ska bort men sen räcker det.
Vi får väl se.
 
Kommentarer (0)

Väntat eller oväntat?

Publicerad 2019-04-06 23:25:40 i Dagen som gick,

Fredag 5:e april
Idag var jag med Sofia till Skövde där hon skulle introducera en ny person i två affärer. Beräknad tid ca två timmar per affär.
Vi skulle träffas i Välsviken efter 11.30 för hon hade en fotografering på förmiddagen. Jag tänkte att jag skulle passa på att drälla runt lite i butikerna där innan hon var klar att åka så jag tänkte åka in till 11. När jag höll på att göra mig i ordning fick jag ett telefonsamtal från Kristina som undrade om jag kunde skjutsa henne från jobbet till akuten. Knäskada. Så planerna blev lite ändrade. Transport från Kau till akuten vid 11-tiden och jag kortade ner drälltiden i butikerna. 
Sofia kom, jag parkerade bilen och vi åkte iväg 11.40.
Hamburgare i Kristinehamn och framme på MediaMarkt i Skövde 13.40. Hon skulle börja med introduktionen 14 så vi var i tid.
Jag satt kvar i bilen en stund innan jag gick in för att se lite på vad de hade för erbjudanden.
När jag stod och tittade på högtalare ringde telefonen.
"Privat nummer".
Det brukar vara Mikael eller någon från vårdcentralen. Jag svarade och det var läkaren från hudkliniken.
Det hördes väldigt dåligt så jag blev tvungen att gå ut ur butiken för att höra bättre. Det var läkaren som opererat mig på hudkliniken. Hon undrade om jag hade tid att prata eller om hon störde. Jag fick direkt en känsla av att hon undrade om jag var beredd på något. Efter lite prat om vem hon var osv kom hon fram till sitt ärende och sa att hon ju hade lovat att ringa om provsvaren. Hon sa att hon hade både bra och dåliga nyheter.
Hon började med de bra. 
Födelsemärket på vaden var malignt melanom. Det var litet och det fanns inget i kanterna. Jag behövde inte vara orolig för det. Det på ryggen var ett vanligt födelsemärke.
Det dåliga var tydligen att hon måste skära bort en centimeter runt födelsemärket på vaden för att "uppfylla protokollet". Så det ska bort 5 mm till på varje sida. Det var inte så bråttom och jag ska få en kallelse.
Sen frågade hon flera gånger om jag funderade på något eller hade några frågor. "I så fall var det bara att jag hörde av mig genom att komma dit eller ringa."
Jag var mest förvånad över min egen reaktion.
Eller kanske brist på reaktion.
Jag hann tänka "Ska jag få panik nu?" Det kändes inte så.
Men jag var inte riktigt överraskad. Lite som alltid så kändes det nästan som om jag var beredd på beskedet.
Det som dök upp i huvudet var tanken på att jag skulle opereras en gång till och att det skulle ta veckor att läka. 
"Längre tid då jag inte kan dansa" var egentligen det enda jag kände.
Det kändes som om jag skulle gå miste om många chanser till bra danser.
Jag gick in och talade om för Sofia och gick ut igen. Sen blev det en del sms åt olika håll och svar och telefonsamtal. Bilen behövde tankas så jag passade på att göra det innan jag gick in igen och hjälpte till lite.
Nästa butik var Elgiganten och där hade vi varit tidigare. Jag gick in efter ett tag och de flesta kände igen mig och hälsade. Sofia med "elev" jobbade på med allt och vi kom iväg därifrån runt 18. 
Vi köpte sallad i Mariestad och jag var hemma vid 21-tiden.
Kommentarer (0)

Mera provtagning

Publicerad 2019-04-06 12:49:12 i Dagarna som gick,

Onsdag 3 april.
Delvis kopierat från FB.
Fredag till tisdag förra veckan lämnade jag en massa blodprov och annat som i stort sett visade att jag är i samma skick som de senaste åren. I samband med det bad jag läkaren att se på ett födelsemärke på vaden. Det var på måndagen. Det blev fotograferat och inskickat till hudkliniken.
Redan på torsdagen hörde de av sig och frågade om jag kunde komma in för kontroll på nu på måndagen. 
Så i måndags hade jag tid kl 9 på hudkliniken för kontroll av ett födelsemärke på högra vaden. 
Jag kom in lite före 9. Effektivt tänkte jag.
Jag blev lite överraskad av att jag fick order att klä av mig. 
Allt? sa jag. "Ja allt utom underkläderna och sen lägger du dig här på rygg. Vi kontrollerar alltid hela kroppen när vi ser på födelsemärken." 
Kontroll av framsidan. Samtidigt frågade hon ut mig lite om sjukdomar, släkt mm. Jag fick vända mig och vaden fick lite mer tid. Hon frågade om jag märkt av några andra och sen undersökte hon ett på ryggen lite mer som har kliat ibland.
Hon var lite misstänksam och sa att hon ville ta prov på de två märkena.
När då? frågade jag.
Nu! svarade hon och en sköterska dök upp.
Så jag fick ligga på mage och bli bedövad i vaden och på ryggen. Ganska snart frågade hon om jag kände något och sedan började hon skära bort födelsemärkena. Jag kände bara att det drog lite i skinnet när hon sydde ihop såren. 
Åtta stygn i vaden och två på ryggen. Hon sydde ganska tätt i vaden så hon och jag fick order att använda stödstrumpor. (och att ta det lite lugnt ett tag?)
Jag var klar och ute 9.30 så allt var klart på 35 minuter. Jag gick till apoteket och köpte strumpor på vägen ut. Jag fick hjälp och vaden blev mätt för att få rätt storlek.
Så nu är det tre vävnadsprov på väg för analys.
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

PR_50

Jag heter Peter Röjder och är en pensionär som slöskriver på lediga stunder. Ofta mitt i natten.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela