peterrojder.blogg.se

Jag har läst klart boken "Följ mig!" som handlar om ledarskap och ska sammanfatta mina tankar om den om någon dag. 

Den handlar bland annat om skillnader och likheter mellan ledare och följare i olika organisationer.

Författaren gjorde en jämförelse med pardans som löd ungefär:

"Även om en för krävs det kompetens för att följa och även för att kompensera för brister i förningen."
Med andra ord så är kraven på kompetens för följaren nästan samma som på föraren.

 

På de danskurser jag går (och har gått) säger de alltid att jag inte ska kompensera för partnerns misstag.

Det kan jag hålla med om när man tränar in något men jag tycker det är något helt annat när man faktiskt dansar på ett vanligt dansgolv.

För mig är de självklart att jag tar hänsyn till partnern och också delvis till vad hon vill och kan. På dansgolvet händer hela tiden saker man måste ta hänsyn till. Seglar hon till exempel iväg bort från mig kompenserar jag på något sätt. Antingen följer jag efter eller drar in henne igen. Det beror på situationen. Helst ska hon inte behöva märka att jag löser problemet.
Samma sak om jag gör en miss.

Man hjälper varandra och anpassar sig till alla småmissar.

Missar förresten?

Det blir bara andra turer som de säger.

När det stämmer flyter det på för att man hela tiden känner av varandra. Med vissa partners märks missarna knappt för att man löser det gemensamt hela tiden och då stämmer det på ett sätt som är svårt att förklara.

Man vet vad den andra vill.

Det känns.

Och då blir det helt annorlunda.

Man blir en enhet på ett helt annat sätt.

 

Jag tycker den känslan täcks ganska bra av uttrycket "Det krävs två för att dansa tango" även om jag inte kan dansa tango.

 

Det är väl det som i en organisation kan översättas med att man är överens om att arbeta mot ett gemensamt mål.