peterrojder.blogg.se

Nu närmar det sig nyår och det känns som om julen i stort sett är avklarad. Det som återstår är Simons födelsedag i morgon och den räknar jag nog ändå till julhändelserna.

Juldagen var lugn och ganska slö.

Annandagen var i stort sett som vanligt. Bror och Åsa var sjuka men de flesta andra kom. 

Morgonen var lite trött men sen kom vi igång.
Wajiha tog hand om kalkonen och Martin och jag ordnade surkålen. 

Mycket var förberett. Köttbullarna var ugnsstekta igår och behövde bara stekas lite för att bli klara.

Gratängen var också förberedd och det mesta andra gjorde vi strax före matdags som var tänkt att vara runt tvåtiden. Sofia och Patrick ordnade duknngen.

Patrick visade sina talanger som servettvikare.

Nu har det varit några dagar med rätt mycket gjort i garaget.

Jag får ta några bilder på det senare för att visa resultatet.

Sofia och Patrick har tömt lägenheten och igår städade de ur den med hjälp från främst Stina. Efter första lasset hit blev jag med in och körde två lass med saker när de andra städade klart. Det ryms mycket i en etta.

För övrigt har det mest handlat om förberedelser inför julen. 

Tomas kom på onsdagskvällen.

Igår fick han för sig att han skulle försöka roota min telefon. Jag är ganska trött på en del av de program som är förinstallerade. De ligger och drar ström och går inte att stänga av för gott.

Vi var lite optimistiska i början och satte upp en hel odelad skiva. Vi tyckte det var smart och borde gå fortast. Det var inte direkt lätt att lyfta den på plats så sen provade vi lite olika metoder att lyfta nästa skiva. Ingen var direkt bra så vi bestämde oss för att halvera alla skivor i fortsättningen. Då blir det halva vikten och samtidigt betydligt lättare att rikta in så att de hamnar rätt. Första raden är bara rakt fram utan några hål och kommer att bestämma hur alla andra riktas in.
Trots det kom en skiva lite snett men inte värre än att vi struntade i det och fortsatte framåt.

Första dagen satte vi upp fyra skivor så det var knappt två meter kvar på första raden. Det är symmetriskt åt båda sidor sen men lite krångligare eftersom det sitter uttag på flera ställen och hålen måste hamna rätt.

Jag insåg för några dagar sedan att jag är nästan på dagen dubbelt så gammal som när jag gifte mig

Det känns på ett sätt inte så länge sen men ändå på andra sätt som väldigt avlägset.

I stort sett ett liv sen.

Jag har nog skrivt det förut men tidsuppfattning är lite märkligt. Med det menar jag att vissa händelser är lite svåra att placera in rätt i tiden. Eller snarare att vad som känns nära varierar. Det verkar bero på vad som är aktuellt på andra sätt.

När jag insåg(?) att jag levt lika länge éfter bröllopsdagen som före kändes det helt plötsligt som om jag levt väldigt länge på något sätt.

Det hände mycket på 80-talet.

Jag skulle kunna rabbla årtal och händelser som varit viktiga i mitt liv men i så fall måste jag ju fortsätta med händelser både tidigare och senare.

Sen är det en annan sak att jag har perioder i mitt liv då jag inte riktigt har koll på när och hur saker hänt. Jag blir ibland lite överraskad när jag ser vad jag skrivit i almanackor och annat.

Så jag kanske ska titta igenom allt sånt innan jag slänger det. Om jag nu gör det.

Är det viktigt?

Att kunna säga säkert när något hänt?

Ordning och reda?
Ibland känns det inte så men kanske för att få klart för sig själv?

Sammanhang som förklarar något?

Eller ska jag bara acceptera att jag är som jag är? Att jag kan minnas fel.

Vad jag råkat ut för har jag ju en egen uppfattning om hur det påverkat mig oberoende av om jag kan visa "historiska fakta".
Det här känns mest som allmänt svammel känner jag.

 

Jag hittar några pärmar med gammalt som jag sparat.

Två om som handlade mycket om arbeten jag haft och olika skrivelser jag skrev under olika perioder men det kan jag nog slänga efterhand. En hel del om barnsomsorg. Ledigheter, vab, avgifter och tider.

Jag ska bara titta igenom det innan det får gå till "brännes".

Men sen finns det en del annat.

Viktiga papper om mitt liv.

Viktiga för mig trots att jag inte tittat på dem på många år. 

Inte alls sen jag satte in dem i pärmarna?

Papper om adoptionen av Martin. Utredningen och besluten.

En annan pärm är lite mer svårläst så det får bli efterhand. Jag märkte när jag tittade på det att det fortfarande stör mig att läsa det. Jag blir nog lite för mycket påmind om hur jag mådde då periodvis. 

Det handlar om mina tio års försök att få vapenfri tjänst och lite om hur jag slutligen gjorde en tid på Futurum.

Alla ansökningar.

Fyra stycken står det nånstans.

Utredningar.

Domarna och fängelsetiden.

All väntan.

Ilskan och periodvis förtvivlan över att det aldrig tog slut.

Jag vet inte hur många gånger jag trodde att det var över.

Sen kom det en ny inkallelse.

Vad jag än tycker om det så är det nog en viktig del av det som gjort mig till den jag är.

 

Hela dagen idag var vi utan internetanslutning. 
Strömavbrott skyllde leverantören på och det tog tydligen hela dagen att ordna. Jag satt över en halvtimme i telefonkö till Bredbandsbolaget. Ingen vidare kundsupport. När jag väl kom fram kollade de och fick den informationen från distributören.

Jaja.

Jag hade annat att göra så det var inget stort problem även om både tv och internet var borta.

Santidigt inser jag att det mesta av ekonomi och annat för min del är ganska datorberoende och att jag inte kan kolla så värst mycket utan tillgång till nätet. Att surfa på telefonen är inte riktigt samma sak även om det går.

Tvätt startad och fågelfrö ifyllt på morgonen.

På förmiddagen började Patrick och jag sätta upp gipsskivor i taket i garaget. Första skivan satte vi upp som den var. Krångligt så efter lite testande, muttrande och tedrickande bestämde vi oss för att halvera skivorna i fortsättningen. De är för bökiga att hantera i full storlek så nu får de vara 120x125 tills de är på plats.

Tre på plats just nu.

Sen fick vi bryta för jag blev tvungen att åka in till stan och hämta några saker jag vunnit på auktion. Samtidigt passade Sofia och jag på att handla.

Väl hemma blev det mat och efter det har jag sorterat ut böcker som ska bort.

Sofia fick åka in till Kil och utnyttja sin mor för att komma åt internet och skicka iväg dagens bilder.

Dagens datoranvändning blir det här och två betatlade räkningar

Underligt hur glad jag kan bli av att dansa.

Är det sen rätt person jag dansar med så spelar det ingen roll att det gör ont i ljumsken.
Det märks knappt när det stämmer.
Det är nästan som ett slags meditation. Koncentration och avslappning på samma gång.

Inga andra tankar just då.

Och njutning borde jag kanske kalla det?

Gårdagskvällen kommer nog att hålla mig på bra humör ett tag.

Nu ska jag försöka ta tag i en del i garaget.
Taket ska gipsas och det känns som om det är läge att försöka få det gjort.

De skivor som jag tänkt använda är fullstora så det blir lite bökigt. De är inte direkt tunga men att lyfta upp dem och hålla dem på plats tills några skruvar är idragna blir nog kul. 2,90 i takhöjd.

Jag thar börjat med att göra en liten ställning att lägga skivorna på så att de inte går av.

Igår gjorde jag i stort sett klart det innersta källarrummet. 

I stort sett innebär att jag (som vanligt?) har grovsorterat en del i kartonger för att se på det igen senare. Det får nu bli lite av lager när jag fortsätter med de andra rummen och garaget.

Från sommaren 1985 till nyår 1991 var jag mer eller mindre upptagen med forskarutbildning i Linköping.

Jag började med Mätteknik men bytte sen till Elektroniska komponenter. Mättekniken fungerade inte efterom min handledare hade underliga ideer som inte jag kunde acceptera. Både jag och min rumskamrat Yuan bytte ämnesområde, 

Jag började på heltid. När vi flyttade till Kil julen -87 gick jag över till halvtid och började pendla halva veckor: Resten av tiden arbetade jag på Högskolan i Karlstad. Lite med undervisning och en del som projektledare på en kurs för invandrade tekniker. Senare gjorde jag en utredning om starten av Elektroingenjörsprogrammet.

I vilket fall som helst så ägnade jag största delen av tiden i Linköping åt utveckling av olika kretsar i CMOS-teknik. Den tydliga målsättningen för den grupp inom "Elektroniska komponenter" jag tillhörde var att lösa systemproblem på kisel. En annan grupp arbetade med fysiken för olika typer av halvledare.

Jag höll på slutet mest på med signalbehandling av information från tryckkänsliga sensorer i robothänder. 
Det betydde att jag försökte göra förstärkare som skulle omvandla signalen till vettiga nivåer och sedan skulle resten av elektroniken hitta kanter, tyngdpunkt osv på det föremål som roboten lyfte.

Mycket analogt innan det blev digitalt.

Jag avslutade studierna efter en lic-examen. De teoretiska delarna för doktorsexamen var klara men jag tyckte att halvtid i Linköping med mycket pendlande både gick ut över mig och min familj lite för mycket. 
Eller alldeles för mycket.

Sen tror jag inte att det egentligen går att forska inom det området på halvtid.

Utvecklingen går fort.

Det är bara att konstatera att det var en intressant tid som jag inte haft så mycket praktisk nytta av.

Det jag saknar från den perioden var tiden och möjligheten att riktigt gräva ner sig i problemen. 

Och varför kommenterar jag detta nu?
Jo för att jag nu slänger den sista boken från den tiden.

Husbibeln för mig:

I fredags fick vi en känsla av att vi ätit alldeles tillräckligt så Tomas, Johanna och jag gick en lite promenad ner till udden. Det var runt 14.30 så solen låg ganska lågt och plogfårorna på åkrarna synbtes tydligt.
Ljuset började bli ganska gulorange.

När vi kom ner till udden gick jag ut på piren och tog en bild söderut. 

Småkallt men ingen is.

I onsdag var jag in till stan i snövädret på förmiddagen. På hemvägen kunde jag inte hålla mig utan tog några bilder med mobilen. 
Korset innan jag svängde av. En del snö i vägen men det var inte särskilt besvärligt. (Jag vände faktiskt och körde tillbaks för att ta bilderna för jag bestämde mig bortanför kyrlkan.)

 

Jag stannade fler gånger.

Tollstatorp. Snön har fastnat på träden i vindriktningen. Nordvästlig vind tydligen.

Förra veckan drabbades Sofia plötsligt av en oemotståndlig lust att baka.

Jag blev lite inblandad.

Ena dagen blev den en äppelkaka. På egna äpplen. Av bara farten blev den en smulpaj också eftersom det var lite för mycket äpplen i påsen som tinats upp. Den blev mitt ansvar.

Äppelkakan gick åt på två dagar så det var väl tur att jag frös några bitar innan det var slut.