peterrojder.blogg.se

Alla säger till mig att att det lugnt och vara försiktig.

Är det inte vad jag gör jämt?

För övrigt märker jag inte så stor skillnad på hur jag mår eller ser idag mot hur det var i förrgår. Synen är nästan lika och det ska den väl inte vara om jag förstått rätt. Linsbytet skulle göra det mer som det var innan linsen svällde? Men det ska också ta några veckor innan kroppen vant sig så det kanske ändrar sig.
Det jag kan se är  att ögat är lite rött och pupillen är större än vanligt och lite sned. 

Förmiddagen var jag medvetet försiktig men sen tröttnade jag och bestämde mig för att göra något praktiskt.

Jag velade fram och tillbaks ett tag och var nära att börja med flera saker men tog tag i mig själv och fortsattte med ingången.

Masoniten skulle dit så att jag kan få dit lite isolering och sätta på panel på insidan.

Jag blev tvungen att flytta och lyfta undan lite i garaget för att få fram masonitskivorna men sen var det bara att mäta och såga. 

Det gick i stort sett smärtfritt. (på alla sätt)

Åtta skivor i lite olika storlekar kom på plats.

Jag gjorde ett misstag på den första jag satte dit. Brädorna jag skulle sätta fast masoniten i satt ganska långt isär så jag satte ett stöd mellan fästpunkterna. Jag tänkte mig inte för och fick flytta det i höjdled. 

För att spara axeln skruvade jag dit skivorna.

Att spika gör ganska ont i vissa vinklar. Skruvdragaren kan göra ändå ondare ibland men det är på ett annat sätt.

Jag upptäckte också att jag tydligen har väldigt dåligt minne.

När jag flyttade på bordet hittade jag korta tillsågade och målade lockbrädor.

Snyggt staplade på golvet. Jag hade gjort i ordning dem när jag höll på med de längre locken.
De passade inte när jag bestämde mig för att sätta dit överbleck så de var undanlagda för att kapas av men istället gjorde jag nya bara för att de inte låg synligt.. 
Demens?

Jaja.

Det man inte har .........

Igår kväll var jag riktigt lat och fuskade med kvällsmaten.

Varma smörgåsar i riktig latvariant. Kalkonskiva, tomat och ost. Fantasirikt?

Jag sov som vanligt sådär när jag ska göra något men vaknade bara en gång.
Upp 7.30. Snabb avsköljning och droppe i ögat.

Lite mindre mat än vanligt (Ifall jag skulle må dåligt. Jag vet inte varför jag alltid garderar mig lite.). 
På med rätt kläder. Sofia kom och körde mig till CSK så jag var på plats strax före 9. Jag blev inropad och fick hänga jackan i ett skåp ochsen fick jag lite saker att dra över hår, kläder och skor.

Lugnande tablett? Det brydde jag mig inte om.

Droppe i ögat för att öka pupillen. Jag märkte ingen större skillnad.

Sen fick jag vänta ett bra tag för de var lite försenade. 
När det närmade sig kom de och hämtade mig. En liten promenad till operationssalen och där jag fick sätta mig i en stol som liknade en tandläkarstol.

Fyra personer i rummet inklusive kirurgen som satt och läste på datorn .

Jag blev nedtippad och placerad där de ville ha mig. Bedövning i ögat.

Order att inte ha benen i kors för det kunde göra att jag skakade.

En av sköterskorna började tvätta mig. Först snabbt i ansiktet och sedan runt ögat upprepade gånger med en ny tuss varje gång.

Sen var det dags att börja.

Först blev det mer bedövning och sen ett "täcke" över ansiktet. Läkaren klippte hål över ögat och satte på en klämma för att hålla ögonlocken öppna.
"Titta rakt fram på lampan." 
Sen vet jag inte riktigt vad de gjorde men det jag såg var bara två fläckar som varierade i storlek och placering beroende på vad som hände med ögat.Jag försökte titta rakt upp mot fläckarna.

Lite tryck i sidled då och då och många byten av verktyg förstod jag av samtalen.

Jag märkte flera gånger att jag spände mig i händer och axlar men hade ganska bra kontroll över det.

Några gånger blev jag tillsagd att titta rakt fram och hon fick tala om vad som var rakt för det hade jag svårt att bedöma.

Krokar? Tydligen något de använde.

Det tog en bra stund och hon sa att det var lite svårt men gick framåt som det skulle.

Mer tryck och flyttande.

På slutet sa hon till sköterskan att hon ville sätta ett stygn och bad om "en sutur". Hon sa det till mig också och förklarade att det inte ville bli tätt. Efter en liten stund ändrade hon sig.

Inget stygn och jag var klar.

Ut till väntrummet igen. SMS till Sofia att jag var ute men inte klar.

Efter en stund kom en sköterska med lite instruktioner och en återbesökstid och jag kunde be Sofia komma och hämta mig. På vägen hem hämtade jag nya ögondroppar på apoteket och under tiden Sofia passade på att handla lite saker till en sallad.

Lite bättre mat än igår men så är det när jag får service.

Jag kom igång nån gång mitt på dagen och började med att mäta och såga till alla lock som ska sitta över fönstren. För att minska risken att de spricker förborrade jag för spikarna och bestämde mig för att sätta två spik i varje trots att de kommer ganska nära varandra.
Klart för målning.

Lite blandad dag.

Jag  tänkte gå ut och göra färdigt överblecken men blev sittande och såg på friidrott ett tag. 
Lite för länge tydligen för rätt som det var började det spöregna och mullra. Det kom och gick och under en period haglade det en del. 
Så det blev inget snickrande just då.

Istället gjorde jag mat.

Det är inget jag har någon större lust med men det måste göras. 
Det fick bli en latvariant.
Omelett?

Det kanske kan kallas det. 
Lök, korv och lite tomater stekta och äggröra över det.

Jag ska försöka rensa upp lite i trädgården och en sak är att få undan det som kan sparas som ved. Stammarna efter den nedsågade häcken blev en rätt rejäl hög när jag drog ihop det.

När jag sitter på kvällar och förmiddagar blir jag lite fundersam ibland.
Varför är jag så oföretagsam?
Jag kan bli sittande framför tvn och se på någon halvdålig serie i stället för att göra något mer produktivt. 
Det skulle säkert vara både roligare att vara mer aktiv och ge mig en viss tillfredsställelse över att något blivit klart.
Så varför?
Ibland inser jag att jag sitter och nästan tycker lite synd om mig själv för att jag beter mig som jag gör.
Självömkan?
Jag inser att det delvis beror på att jag hellre skulle göra något med någon. 
Gärna med någon speciell men ibland med vem som helst.

Det mesta är roligare att göra tillsammans med någon.
Jag borde väl inte vara sällskapssjuk utan vara ganska van vid att vara ensam efter alla år i mer eller mindre ensamhet? 

Ensamhet för den delen?

Är jag ensam?
Jag har varit van vid att ha folk runt mig på olika sätt inser jag.

I alla fall på dagarna, Lite väl mycket ibland.

Sen har jag ju haft barnen här tills ganska nyss så det har inte varit tomt på samma sätt som nu.
Men på kvällarna och helgena är jag ganska mycket ensam.
Självförvållat för jag är dålig på att umgås med vänner.

Om jag nu har några direkta vänner?
Ett definitionsproblem.

Om man med vänner menar personer som man umgås mycket med så har jag inte många. 
Lite av en enstöring?
Kanske.

Men de jag tycker om saknar jag när de inte är i närheten.

.

Eller har jag bara tråkigt?

Till slut bestämde jag mig för att göra något åt blomlådorna som stod på marken.

Från början var tanken att det skulle hänga blommor på räckena runt ingången men räckena har inte suttit på plats på många år. Innan jag köpte lådorna hade jag dessutom börjat bygga in allt.
Så de skulle upp på väggarna!

Krokarna först.

Innan vi åkte mot Linköping passade jag på att ta några bilder på "lagerrummen". Rätt mycket har försvunnit men det finns fortfarande en hel del kvar. 

I det här rummet är det mest det som inte syns på bilden som ska bort. Datorsaker och gamla fotopapper mm.

Här är det mer. En del är inte mitt men resten ska rensas ur. 

Fredag 10 augusti.

Under tiden som Tomas gjorde en kort utflykt till Gönäs hämtade Sofia och jag kärran.

Sen var det bara att börja lasta. 

Tomas och Sofia bar det mesta. Jag fick inte bära något tungt sa de gång på gång men jag bar en del ändå. Mest lätta saker och det finns inte med på några bilder av det enkla skälet att det var jag som fotograferade.

Arbetet för att få en användbar studio har börjat.
Jag ska lägga ut bilder med kommentarer här .

Redigering pågår.

 

 

Det händer inte mycket.

Eller om man vill uttrycka det lite annorliunda:

Det är ingen större fart på mig.

Vad har hänt?

Lite städning och röjning här och där men det märks knappt. Det som märks mest är röjningen av några lådor i hurtsarna. Det finns mer kvar att slänga sen Kau-tiden.
Utomhus syns det att jag rensat upp bland delarna efter häcken jag sågade ner.

Jag har hämtat hem rören till byggnadsställningen.

De längre rören drog jag bara av från kärran så att de ligger framför garaget. Lite för tunga att bära innan jag får hjälp som axeln är nu. Övriga delar tog jag i skottkärran till norrsidan så nu är det "bara" att sätta upp allt på norrväggen. Sen kan jag försöka måla och ordna den sidan till att börja med.