peterrojder.blogg.se

my world

Väntat eller oväntat?

Publicerad 2019-04-06 23:25:40 i Dagen som gick,

Fredag 5:e april
Idag var jag med Sofia till Skövde där hon skulle introducera en ny person i två affärer. Beräknad tid ca två timmar per affär.
Vi skulle träffas i Välsviken efter 11.30 för hon hade en fotografering på förmiddagen. Jag tänkte att jag skulle passa på att drälla runt lite i butikerna där innan hon var klar att åka så jag tänkte åka in till 11. När jag höll på att göra mig i ordning fick jag ett telefonsamtal från Kristina som undrade om jag kunde skjutsa henne från jobbet till akuten. Knäskada. Så planerna blev lite ändrade. Transport från Kau till akuten vid 11-tiden och jag kortade ner drälltiden i butikerna. 
Sofia kom, jag parkerade bilen och vi åkte iväg 11.40.
Hamburgare i Kristinehamn och framme på MediaMarkt i Skövde 13.40. Hon skulle börja med introduktionen 14 så vi var i tid.
Jag satt kvar i bilen en stund innan jag gick in för att se lite på vad de hade för erbjudanden.
När jag stod och tittade på högtalare ringde telefonen.
"Privat nummer".
Det brukar vara Mikael eller någon från vårdcentralen. Jag svarade och det var läkaren från hudkliniken.
Det hördes väldigt dåligt så jag blev tvungen att gå ut ur butiken för att höra bättre. Det var läkaren som opererat mig på hudkliniken. Hon undrade om jag hade tid att prata eller om hon störde. Jag fick direkt en känsla av att hon undrade om jag var beredd på något. Efter lite prat om vem hon var osv kom hon fram till sitt ärende och sa att hon ju hade lovat att ringa om provsvaren. Hon sa att hon hade både bra och dåliga nyheter.
Hon började med de bra. 
Födelsemärket på vaden var malignt melanom. Det var litet och det fanns inget i kanterna. Jag behövde inte vara orolig för det. Det på ryggen var ett vanligt födelsemärke.
Det dåliga var tydligen att hon måste skära bort en centimeter runt födelsemärket på vaden för att "uppfylla protokollet". Så det ska bort 5 mm till på varje sida. Det var inte så bråttom och jag ska få en kallelse.
Sen frågade hon flera gånger om jag funderade på något eller hade några frågor. "I så fall var det bara att jag hörde av mig genom att komma dit eller ringa."
Jag var mest förvånad över min egen reaktion.
Eller kanske brist på reaktion.
Jag hann tänka "Ska jag få panik nu?" Det kändes inte så.
Men jag var inte riktigt överraskad. Lite som alltid så kändes det nästan som om jag var beredd på beskedet.
Det som dök upp i huvudet var tanken på att jag skulle opereras en gång till och att det skulle ta veckor att läka. 
"Längre tid då jag inte kan dansa" var egentligen det enda jag kände.
Det kändes som om jag skulle gå miste om många chanser till bra danser.
Jag gick in och talade om för Sofia och gick ut igen. Sen blev det en del sms åt olika håll och svar och telefonsamtal. Bilen behövde tankas så jag passade på att göra det innan jag gick in igen och hjälpte till lite.
Nästa butik var Elgiganten och där hade vi varit tidigare. Jag gick in efter ett tag och de flesta kände igen mig och hälsade. Sofia med "elev" jobbade på med allt och vi kom iväg därifrån runt 18. 
Vi köpte sallad i Mariestad och jag var hemma vid 21-tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

PR_50

Jag heter Peter Röjder och är en pensionär som slöskriver på lediga stunder. Ofta mitt i natten.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela