Invändiga vargar?
I någon deckare jag såg var det en person som kommenterade livet och hur man mår med en liknelse.
Ungefär "Alla har två vargar inuti sig som alltid kämpar med varandra. Den ena står för oro, missnöje, olycka och frustration. Den andra står för glädje, harmoni, lycka och kärlek. Hur vet man vilken som vinner? Det är den som man ger mest mat."
Det fick mig att fundera lite på vad jag håller på med ibland. Jag kan bli på ett lite konstigt humör och gå och fundera på ala möjliga olyckor eller andra mindre roliga tänkbara händelser. Oftast handlar det på något sätt om relationer och hur det kan gå snett.
Destruktivt men inte egentligen något jag tror på.
Men bara tankarna kan vara irriterande jobbiga och störande. De tar onödig tid.
Självuppfyllande?
I meningen att negativa tankar i sig göder den mindra glada vargen.
Självsuggestion lär ju fungera.
Då borde det ju gå att styra sina tankar mot ett mer positivt tänkande?
Frågan är bara hur.
Förr var jag nog känd för att vara ganska optimistisk. Hur det är nu vet jag inte ritigt men för det mesta ser jag nog snarare på lösningar än på problem. Eller kanske snarare hur man löser de problem som dyker upp.
Det mesta går ju att lösa.
Praktiska saker är jag nog ganska bra på att ordna.
Relationer?
Ja där är det nog sämre.
Vad jag nu menar med det?
Jag får fundera lite.
Jag har inga som jag räknar som ovänner. Det slösar jag inte energi på.
Det som stör mig är nog ensamhetskänslan som återkommer lite för ofta.
