peterrojder.blogg.se

Nu har jag fått besked om operationsdatum. Ett samtal i morse.

På måndag ska jag vara i Arvika 8 på morgonen och sen är det väl dags ganska snart efter det.

Jag fick svara på en massa frågor om min historik och hälsa. Allergier, släkt, mediciner, tidigare operationer och reaktioner på mediciner, bedövning, metall i kroppen! (vilket jag har) aktuell hälsa .....

Sen gick hon igenom lite förhållningsorder om fasta, dusch och rena kläder. Till slut en uppmaning att åka och ta lite prover och EKG snarast.

Efter lunch åkte jag ner till vårdcentralen och frågade när det skulle gå att ordna allt.

Jag fick en tid för EKG. Först tänkte hon nog ge mig en tid till veckan men jag sa att det måste vara före helgen eftersom jag ska opereras på måndag. 

Så det blev torsdag kl 15 dvs i morgon.
Det var ovanligt lugnt där och ingen kö så blodproverna tog de direkt. 

Tre rör.

Sen hade Mikael beställt en del prover så det blev två rör till honom också. Nytt att nu ska tydligen sköldkörteln kontrolleras också?

Som jag sagt förut så har jag en ganska dubbel känsla inför operationen.

Jag har väntat flera månader och vill få det gjort och det ska ju vara en enkel operation med bra resultat. Det ska bli trevligt att kunna dansa igen utan "sveda och värk".

Samtidigt har jag en konstig föraning om att något inte är bra. Eller kanske snarare att det inte ska gå bra.

Jag tror ju inte riktigt på det och beter mig nog som vanligt med planer för den närmaste tiden och allt annat. Danskurser t ex. Jag har beställt ny tvättmaskin och tumlare.

Men det finns där och irriterar.

Jag känner mig inte nervös men är nog lite stressad. Eller vad det nu är som ger mig högre blodtryck än vanligt?

Julmaten kanske?

För lite motion?

I vilket fall som helst så garderar jag mig lite för om det inte skulle gå bra. Åren som tävlingsledare och annat har gjort att jag vet att om man planerar för det man inte vill ska hända så klarar man av det om det händer. Bara det ger en säkerhet i sig och gör ingen skada om allt går bra.

Ett slags skeptisk optimism kanske?

Vad behöver jag göra eller säga till olika personer? Utan att ställa till det veckan därpå när inget hänt?

Är det något jag absolut skulle vilja ha gjort om något nu går snett?

De tankarna har funnits där och jag inser att det är mycket jag borde ha gjort om det skulle gå riktigt illa. 
Men så är det ju varje dag egentligen.

Det går oftast inte att veta i förväg hur länge man har kvar.

Så jag begränsar det till några få personer och försöker låta bli att göra bort mig alltför mycket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

verkar det som.