peterrojder.blogg.se

Det blev fyra danskvällar i rad den här veckan.

I söndags blev det en halv kväll i Fagerås innan ljumsken sa stopp. Bra danser men jag åkte hem vid fikat.

Måndagen på Hammarö med I-M och Lisa är veckans höjdpunkt av flera skäl.

Trevligt ressälsskap och gnuggande av tekniska detaljer. Mats ser "allt" och talar om hur det ska vara.

Nyttigt och ger mersmak.

Det får mig att fundera på vad jag egentligen gör.

Tisdsag kväll är det Holken.

I princip samma stil som på Hammarö men det är betydligt fler med och det är mer inriktat på "show" än på teknik. Det är många ledare med och dansar men där har jag inte fått några direkta kommentarer. "Bra".

Jag orkar inte köra den mer "vilda" stilen ens i vanliga fall och ljumsken krånglade också lite mer just den här veckan. Den verkar långsamt bli sämre.

På onsdag var det dags för Kolsnäs igen och jag fick några danser med I-M. Vi testade en del av turerna från Hammarö. Det gick hyfsat och blir nog bra med lite övning. 

Bra danser med de andra också men mansöverskott. 
Städningen gick fort och jag var hemma 22.15.

Nu är det lugnt till söndag?

Det är bara att konstatera att dansandet är en viktig del av min vardag.

Sen skulle jag ju önska mig att få slippa alla fysiska småsaker som stör.

I tre år drogs jag med ökande axelproblem.

Det gjorde ont och gjorde att jag undvek vissa rörelser. Ibland struntade jag i det och gjorde jag saker som gjorde riktigt ont bara för att inte bli för ensidig. 

Jag är rädd för att det ändå gjorde mig till en tråkigare dansare.

Under sommaren blev det bättre. Nu har det i stort sett gått över och jag kan strunta i den värk som är kvar. Jag tror ingen märker de gånger jag känner av det.

Då drar jag på mig bråck!

Jag undrar om jag kommer att få dansa nån mer gång och inte vara "handikappad" av något?

Att kunna dansa som jag vill utan att hela tiden förska strunta i något som gör ont eller är obehagligt.

Att slippa förklara sig när det märks.

Jag ska nog helt enkelt vänja mig att det gör ont och bara dansa?