Ljus och ljusberoende
En kort fundering.
Jag undrar varför jag är så ljusberoende?
Det kanske hör ihop med att jag bor där jag bor?
Med mörka vintrar.
Mörkt när jag åker till jobbet och mörkt när jag kommer hem.
I vilket fall som helst har det snarast blivit värre med åren. Jag vänjer mig aldrig verkar det som.
Jag blir i alla fall mer och mer medveten om hur ljuset varierar under året. Det är många år sedan jag började se på soltider på tv och senare också i olika kalendrar.
Varför?
Det kan jag fråga mig ibland för det återkommer ju varje år.
Lite självplågeri blandat med väntan?
Jag sitter och läser hur det blir si och så många minuter mörkare i veckan på hösten och ser fram emot jul när det ska vända.
Hur många minuter ljusare är det vid nyår än på julafton?
Hur länge måste jag vänta på att det är ljust när jag kommer hem?
När brukar de börja igen med solens upp-och nedgång på tv?
Jag väntar på februari när det börjar märkas lite mer att dagarna är längre. Januari får gärna gå över.
Nu är jag inte beroende i den meningen att jag blir deprimerad eller mår dåligt när det blir mörkare.
Bara lite less på att det tar tid innan det vänder igen.
Sen kan det väl vara skönt ibland med mörker och en bok.
Men ändå.
Våren och försommaren känns bättre när det hela tiden blir ljusare.
Allt blir lättare på något sätt.
Leendena kommer fram och alla ser lite gladare ut.
De flesta i alla fall.
Baksidan är väl då att det går över. Ganska fort dessutom.
Jag kan känna det som om sommaren är över redan i slutet av juli. Kvällarna blir kortare och gräset är rödare i skogsgläntorna. Hösten närmar sig.
Men jag härdar ut ett tag till innan jag börjar om med väntan på ljusare tider.
När jag var på Svalbard för några år sedan landade vi mitt i natten.
I början av juli.
Där var det ingen ordning alls. Solen stod högt på himlen i norr. Det var nästan lika ljust dygnet runt. Det kändes lite märkligt även om jag var förberedd på det.
Jag skulle vilja åka dit igen i november och se på totalt mörker.
Norrsken.
Trots vad jag säger om ljusberoende.
Lite märkligt då att jag sitter uppe på natten och håller på med det här?
Eller?
En flykt från mörkret kanske?
