peterrojder.blogg.se

Jag försöker beta av de böcker jag läst och en var ”Den lyckliga pessimisten” av Jan Bylund och Mattias Lundberg.
Den passade mig på något sätt.
Inte för att jag känner mig som väldig pessimist.
Min mor kallade mig nån gång för en obotlig optimist. Lite värmländsk kanske? Det ordnar sig?
Men ändå.
En hel del av vad de säger stämmer ganska bra med hur jag ser på saker och ting.

Först min sammanfattning av boken.
De hävdar att det är typiskt norrländskt att vara pessimist.
Pessimisten är en överlevare. Han förutsäger olyckor och motgångar och är förberedd på det värsta.
Människor förändras hela tiden och därför måste lösningarna ändra sig. Det finns inte en färdig lösning och det går aldrig att ha full kontroll.
Var skeptisk så blir du alltid positivt överraskad! 

Att jaga förändring?
Det kräver en aktiv insats enligt optimisten.
Men!
Förändringen kommer ändå även om vi inte gör något.
Att jaga förändring leder bara till att man hittar fel och brister i sitt liv.

En lycklig pessimist är skeptisk till mirakelkurer.
Det är bra att oroa sig. Man måste kunna hantera naturlig oro för att må bättre.

Optimister fokuserar på omedelbar lycka. Pessimisten har längre perspektiv.

Optimister med starkt ego underskattar andra. De kan inte tänka fel.
Vad händer om de tänker positivt och ändå misslyckas?
Pessimisten är ärlig och har låga förväntningar. Ingen är perfekt.

Pessimisten lär och ser framåt för att undvika att göra om misstagen. Han förutser vad som kan hända och skiljer på tanke och handling. Det värsta inträffar sällan och det är skönt när det inte sker.
Det gäller att ha självkänsla och självinsikt så att man inser sina begränsningar.

För optimisten är självkänslan i sig nyckeln till framgång.
Självkänsla nu!
Lev i nuet!
Nutidismen: Framtiden är nu!

Tyvärr går nuet över så det är kortsiktigt att fokusera på nuet.
Allt hänger ihop. Dåtid - nutid - framtid.
Nu kräver ständig omfokusering. Nuet flyttar sig. Det ordnar sig inte!

Genom att fördröja belöningen ger du framtiden större betydelse än nuet.
Jaga inte hela tiden förbättring och omedelbar belöning.
Det är aldrig för sent att ge upp!
Nöj dig med tillräckligt bra. Jakten på perfektion och rädslan för att göra fel gör att vi missar vad vi lyckats med. Som pessimist är du lycklig för att du har koll på läget och är förberedd på det värsta. Du vet vad du behärskar och uppskattar framgången mer när den kommer.

För min egen del?

Jag fick en gång en tavla med orden: ”Det ordnar sig alltid bara man tar det lugnt.”
Det är ju ganska optimistiskt uttryckt och det skulle väl på något sätt vara typiskt för mig ansåg mina närstående på den tiden.
Det är nog sant att jag inte brukar hetsa upp mig i onödan och i grunden ser ganska optimistiskt på tillvaron.

Pessimismen då?
Det som jag tycker stämmer på mig när det gäller pessimismen är att jag nästan alltid är beredd på det värsta. Det är inte så att jag förväntar mig att det ska gå åt skogen men jag blir sällan överraskad när det händer något jag inte räknat med. Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att jag mer eller mindre omedvetet  går igenom alla alternativ när jag gör något. 

Vad kan hända om ……?

Jag kan inte säga att jag medvetet analyserar vad som kan hända men jag vet att jag oftast inte behöver tänka efter om något oförutsett händer. Det finns redan förberett någonstans inom mig. 

Det kanske är något slags oro som gör att jag hela tiden är förberedd?

Medfödd eller förvärvad pessimism?

I så fall får jag väl vara glad för att jag ändå tror på att ”Det ordnar sig med tiden.” Eller?!

Dags att sluta med ett citat som jag kan hålla med om:
”Ta inte livet för allvarligt. Du kommer ändå inte levande ifrån det.”