peterrojder.blogg.se

Der är lite underligt det här med dans.
Jag tycker nog alltid att det är roligt men det kan variera oerhört mycket inom "rolighetsområdet". 
Vissa gånger är jag inte riktigt på humör och då är det sådär.
Mer som motion men ok.
Det känns inget särskilt när jag åker hem. Några timmar som gått och jag har dansat. Inget särskilt med det.
Andra gånger kan det vara nästan tvärtom.

Några danser med rätt person kan göra att jag är "halvlycklig" i flera dagar efteråt och bara väntar på nästa tillfälle. 

Rätt person?

Vad menar jag med det? 

Jag dansar med de flesta men är medveten om att jag har några favoriter.
Humöret spelar in. Sen beror det ju både på partnern och musiken. 

Jag tror inte det är givet att det måste vara en viss person men hittills har det bara stämt på det sättet med några stycken. Samhörighetskänslan. Att man dansar tillsammans.

Enhetskänslan eller vad jag nu ska kalla det.
Feeling skulle nog andra kanske kalla det men jag tycker inte det täcker vad jag menar.

 

Jag får nog fundera lite till.