peterrojder.blogg.se

my world

"Regndag"

Publicerad 2018-09-04 00:00:37 i Dagen som gick,

Nalle Puh tycker att man ska utnyttja regndagar till att leka i vattenpölarna.
Det ligger mycket i det om man ser det lite mer symboliskt.
"Gilla läget" säger militärerna och en del andra och det betyder väl egentligen samma sak?
Att göra det bästa av varje situation och helst ha roligt på samma gång.
Så jag försöker se något positivt i beskedet att jag inte blir opererad nu på torsdag men det känns väl sådär ändå. GIvetvis kunde jag inte låta det bero utan gick in och skrev en liten fråga till ortopeden vad som händer nu. Vi får se vad de svarar.
Jag hade räknat med det och hoppats på att det skulle göra att jag slipper värk och andra problem med axeln.
Det skulle vara en liten dröm att kunna dansa utan att det gör ont.
Kursen på Hammarö börjar på måndag och den har tidvis varit lika mycket plåga som nöje men det får väl gå. 
Förutsatt att jag får sällskap.
Jag hade gärna tagit parträningen också men har ingen som vill följa med på den.
Dagen för övrigt har mest handlat om kvitton och trötthet. 
Jag begriper fortfarande inte varför jag är så trött. Det gäller att göra något annars kan jag somna när som helst känns det som. 
Jag har läst ut den andra Tourette-boken. Sen var jag till Kil med två brev och passade på att åka till tippen och Coop när jag ändå var ute och åkte.
Senare tänkte jag försöka sova en stund men det slutade med att läste jag journalanteckningarna från operationen i torsdags.
"Svår operation" med behov av snabb kontroll stod det och en beskrivning av vad hon gjort. 
Jag ska dit på onsdag ocxh det på en tid som inte fanns som sköterskan sa så det är väl kontrollen.
Kvällspromenad.
Det har jag inte fuskat med så mycket på sistone utan sett till att komma ut på.
I brist på dans kanske?
Det har inte blivit så många danser nu några veckor innan kursen och Kolsnäs är igång igen till veckan.
Jag var visserligen på dans ett tag igår och det var bara bra danser. Kindbergs. De är bra men jag vet inte riktigt hur jag kände mig. Inte överlycklig direkt. Jag var glad över sällskapet ("bästa danspartnern I-M") men kanske lite påverkad av att operationen verkar bli skjuten på framtiden? 
Under promenaden insåg jag att jag gick och lyssnade på tystnaden.
Alla ljud som hördes bröt tystnaden kändes det som.
Några bilar på landsvägen, fyra syrsor och en robotgräsklippare. 
För övrigt tyst och jag hörde varje steg jag tog.
När jag kom hem stod jag en stund och tittade på stjärnhimlen innan jag gick in.
Just då kändes det som om jag ville vara i Fall eller någonstans där det inte finns några gatljus.
Mörkt och tyst.
Men det skulle nog bli ensamt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

PR_50

Jag heter Peter Röjder och är en nybliven pensionär som slöskriver på lediga stunder. Oftast mitt i natten.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela