Danskänsla?
En tanke slog mig såhär på kvällen när jag väntar på att det ska svalna lite.
Saknad.
Vad är det som gör att det känns som det gör när man dansar med vissa personer?
Ett slags "lycka" eller samhörighet som med en del kommer ofta och med andra aldrig, En del dansar jag mest med för att vara artig och några av dem skulle jag helst undvika. I alla fall så länge jag inte blir av med axelproblemen för några gör riktigt ont att dansa med.
Jag har skrivit det nån gång förut men när det stämmer blir man nästan som ett. Misstag blir variationer och man läser av varann utan problem. Då är endorfinerna eller något med och gör det "ganska bra".
Sen har jag ju favoriter och det beror nog på att det stämmer för det mesta med dem.
Men en är ju i särklass vad det gäller det. När jag dansar med henne struntar jag i om det gör ont nånstans.
Sen är det ju så att om det stämmer är risken att det gör ont nånstans mycket mindre och om det händer drunknar det i nöjet. Eller om man kan säga att när man njuter tar det över?
Jaja.
Som vanligt.
Jag får se hur mycket dans jag kommer att sakna i sommar.
