Sjukhusdag
Måndagen blev en heldag på sjukhuset i Arvika.
Vi var där före 8 enligt order. Jag fick byta kläder och hamnade i ett väntrum. Sen hände det inte mycket förrän runt 10. Nyhetsmorgonen på tv handlade mest om mat och sjukdomar. Purjolökssoppa. Och ingen mat sedan 19 dagen före. Efter 10 kom först en narkosläkare och hämtade mig och beskrev vad han skulle göra. Det var planerat lokalbedövning på mig men han ändrade det till fullständig narkos. Jag var tillräckligt pigg trots hjärtinfakterna tyckte han. Lite senare kom kirurgen och beskrev på samma sätt om vad han skulle göra och ritade lite var han tänkte skära. Det var ett långt streck men det skulle bli ungefär sju centimeter sa han. Jag blev uppmanad att gå på toaletten och sen tog det ett tag inan de kom och hämtade mig till operationssalen.
Vi var där före 8 enligt order. Jag fick byta kläder och hamnade i ett väntrum. Sen hände det inte mycket förrän runt 10. Nyhetsmorgonen på tv handlade mest om mat och sjukdomar. Purjolökssoppa. Och ingen mat sedan 19 dagen före. Efter 10 kom först en narkosläkare och hämtade mig och beskrev vad han skulle göra. Det var planerat lokalbedövning på mig men han ändrade det till fullständig narkos. Jag var tillräckligt pigg trots hjärtinfakterna tyckte han. Lite senare kom kirurgen och beskrev på samma sätt om vad han skulle göra och ritade lite var han tänkte skära. Det var ett långt streck men det skulle bli ungefär sju centimeter sa han. Jag blev uppmanad att gå på toaletten och sen tog det ett tag inan de kom och hämtade mig till operationssalen.
Upp på bordet och ut med armarna åt sidorna. Lite sladdar och en nål som förberedelse. Sen satte narkosläkaren en mask med syrgas över näsan på mig och sa att jag skulle få narkosen via nålen och att jag snart skulle känna att det sved.
Snarare en krypning upp genom armen och sen var jag borta på några sekunder. Det sista jag kommer ihåg är att klockan var ungefär 11.30.
Min tidsuppfattning är lite skum men jag kommer ihåg den tiden och 13.50 när jag började fatta något igen. Dimmigt och snurrigt när jag vaknade till. Sen tog det bortemot en timme innan jag var vettig. Narkosläkaren kom förbi och frågade hur det gick men jag var inte riktigt klar då. Jag sa nåt om yrsel och synen och han sa ordet dimmigt som han tydligen tyckte var helt normalt. En vikt på magen som jag inte riktigt begrep men det var en del av tryckförbandet på såret. Sen frågade sköterskan om jag ville ha vatten eller saft eller något och jag sa saft. Vi börjar med vatten sa hon. Nästan direkt blev det saft också, Det var snälla sköterskor så sen fick jag två koppar nyponsoppa och sen te med smörgås två gånger. Mycket vätska för att få igång blåsan som de sa
Läkarna kom igen och pratade. Kirurgen sa att jag haft ett dubbelbråck och att han fixat det och lite annat när han ändå höll på. Narkosläkaren sa att allt fungerat men att jag måste klara att gå på toaletten innan de ville släppa iväg mig.
Runt 16.30 skulle jag gå på toaletten så att jag kunde åka hem men det gick inte. Vänsterbenet bar inte och jag föll nästan men sköterskorna var beredda och fångade mig. Bedövningen var effektiv och lårmuskeln i vänsterbenet fungerade inte. De tog ultraljud för att se hur mycket det var i blåsan. 325 ml. Narkosläkaren kom och sa att det var ett villkor att lyckas med toalettbesöket annars "skulle de tömma blåsan" för det fick inte gå över 400. Lät inget vidare så vi väntade en stund och vid 18-tiden satte de mig i en speciell rullstol som passade ovanpå toalettstolen. Iväg med mig dit och sen löste det sig. Nytt ultraljud och 50 ml kvar men det var ok.
Bort med elsladdar, nål och sen hämtade de mina kläder och ställde för skärmarna så att jag kunde byta om. Det gick inte att använda jeansen jag hade när jag kom för de hade satt en tjock bandagerulle som tryckförband utanpå det andra bandaget. Den skulle sitta till nästa dag. Men jag hade träningsbyxor som var vida med mig som alternativ så det löste sig.
När jag satte på mig träningsbyxorna slarvade jag och försökte stå på vänsterbenet. Jag trillade givetvis ner på golvet men var snabbt upp i sängen igen. Sköterskan kom springande men jag sa att jag bara stött till bordet och att det var det som lät.
Jag höll på att få hjärtinfarkt sa hon.
Det var inget sa jag.
Jaja.
Det blödde igenom där nålen suttit så hon fick göra om det.
Jag kunde fortfarande inte gå så när jag bytt om fick Sofia hämta mig i rullstol och köra mig ner till bilen.
Hon tog en bild på vägen ut. Bandage på ena handen och spypåse i den andra som de skickade med för säkerhets skull.
Hon tog en bild på vägen ut. Bandage på ena handen och spypåse i den andra som de skickade med för säkerhets skull.
När vi kom hem mötte Patrick uåp och bedövningen hade släppt såpass att jag kunde gå in med lite stöd. Sen åkte Sofia och köpte pizza och det blev en stund framför NCIS innan jag blev upptagen med ett telefonsamtal.
Senare kom jag lite tidigare i säng än vanligt men kroppen verkade inte varva ner. Jag gick upp och kollade blodtryck och puls. 160/90 och 93 i puls. Varm och halvsvettig. Jag sov nog inget alls på hela natten och var upp och gick en sväng nästan varje timme. Klockan 5 var det lite bättre men när jag kollade igen fortfarande 150/73 och 78 i puls. Jag brukar ligga under 60 så något höll kroppen på med.
Upp vid 8.
Mat och sen försökte jag ligga ett tag.
Det gjorde ingen större skillnad så jag läste på och började ta bort en del bandage. Jag började med kompressen på handen som jag inte brytt mig om att ta bort under natten. Det syns inte så bra på bilden men det blir nog ett snyggt blåmärke runt sticksåret för det verkar ha läckt lite under huden.
Sen var det dags att ta bort tryckförbandet. Jag hade haft vanliga kalsonger på hela natten för att hålla det på plats. När det var borta var det bara ett ganska litet plåster kvar med vattentät tejp över. Det ska gå att duscha påstår de under den vecka det ska sitta. Det är svulllet långt upp på magen och mer blåmärken som jag inte visar.
Under dagen har det bara blivit mer och mer svullet så jag får se vad som händer nu under natten.
Jag var i alla fall ute och gick en promenad ut till korset förut och det var inga problem. Det enda som känns är att plåstret drar lite i skinnet. Däremot är det inte helt skönt i vissa sittställningar.
Sovdags?
Återstår att se.
