peterrojder.blogg.se

my world

Nödvändig personlighetsklyvning?

Publicerad 2018-12-14 16:49:00 i Fria tankar,

Ibland tycker jag att det är lite märkligt hur mitt medvetande verkar kunna dela upp världen på olika sätt. Jag menar då min interna tankevärld.
I något slags sektorer. Nästan som att klyva upp personligheten i olika delar.
En del av mig kan vara glad samtidigt som en annan del kan sörja eller vara fylld av saknad. En tredje del kan kännas helt som vanligt eller ganska neutral och någon annan del kan vara  helt upptagen med allt jag borde göra eller borde ha gjort. Det kan ofta kännas som om de inte påverkar varandra utan lever separata liv. De existerar samtidigt och jag är medveten om alla i varierande grad.
Hur många olika sektorer det nu kan finnas i min person?
Och det gör att jag på sätt och vis kan uppleva mig som olika personer beroende på vilken sektor som dominerar just då. 
Vilken del som dominerar beror på många saker.
Vad jag gör för tillfället.
Vad som hänt nyss. 
Vilket som känns mest aktuellt av andra skäl.
Om jag lyckas förtränga något som stör mig. (Det betyder väl kanske att jag så att säga byter sektor?)
Om jag är ensam eller har sällskap.
Eller känner att jag egentligen måste laga bilen ......
Stress?
...
Sen beror det helt på omständigheterna hur man upplever det.
Oftast är jag på hyfsat humör. Det är ingen större ide att gå runt och sura och jag är nog ganska duktig på att "gilla läget". I alla fall utåt sett när jag vill. Det finns t ex ingen större anledning att kollegor på jobbet ska veta om jag har problem med någon relation, mår dåligt eller att någon är sjuk om jag inte har lust att tala om det. Det går alltid att plocka fram något från de sektorer som känns "som vanligt" eller glädjande så att dagen flyter på även om jag egentligen vill lägga mig ner och gråta.
Jag vet att några gånger i mitt liv har en stor del av tankarna varit helt upptagna av sorg och saknad men jag har ändå klarat av att sköta allt dagligt.
Kvällar och nätter var/är något annat men det märker ingen annan.
En del av livet består väl för den delen av sorg och det försvinner inte även om det blir mindre med tiden. Det tillhör kanske avdelningen "döden går vid min sida" som jag skrivt om några gånger?
En viss del av mitt medvetande är alltid upptagen med vad som händer de jag bryr mig om. Den delen är ju då givet att den i sig blir uppdelad på olika personer och att det varierar lite vad som känns bra eller störande på något sätt.
Jag har hittills kunnat hantera det utan allför mycket besvär.
Det kanske är när någon av de mer jobbiga delarna får för stort inflytande som man hamnar i depression eller går i väggen på något sätt?
När man inte klarar att växla mellan de olika sektorerna utan fastnar i en?
För mig har det alltid varit så att jag hanterar en del av mina besvärande tankar genom att sysselsätta mig. Det gör det mer eller mindre omöjligt att älta något hela tiden eftersom jag måste tänka på vad jag håller på med. Särskilt om det är något praktiskt som måste lösas. 
Funderar jag för mycket på någon person eller något som hänt eller ska hända brukar det fungera att göra något helt annat.
Det kan räcka bara med att städa eller sortera papper.
Att få bort tankarna från det som stör.
Det brukar dö ut lite med tiden.
Så nu ska jag sluta med det här och göra något praktiskt innan det spårar ur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

PR_50

Jag heter Peter Röjder och är en pensionär som slöskriver på lediga stunder. Ofta mitt i natten.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela