peterrojder.blogg.se

my world

Ingen ordning på nåt?

Publicerad 2017-10-21 23:31:42 i Lite för personligt,

Märkligt hur ganska lite påverkar ganska mycket.
I natt sov jag nog dåligt. Jag la mig runt 00.30, vaknade till ordentligt vid 5 och efter det var det ingen riktig sömn även om jag inte gick upp ordentligt förrän nära 9.. 
Hosta av och till och bråcket var lite besvärligt. Det ville inte riktigt krypa tillbaks alla gånger och det störde mig. Jag märkte att jag försökte hålla emot med handen när jag hostade och det höll mig vaken.
Sen är jag väldigt störd av att inte kunna andas genom näsan. Det krånglade också av någon anledning i natt trots att jag inte är särskilt snuvig vad jag kan märka. 
Nåväl.
Dagen började med alla möjliga halvnegativa tankar om operationer och missade danser. 
När, var, hur om det nu skulle gå den vägen?
Jag vill helst kunna gå på allt men måndagarna känns viktigast. Tisdag och onsdag vill jag helst inte missa men det är inte riktigt samma sak. De vanliga orkesterdanserna är lättast att avstå för min del,
I alla fall just nu.
Sen är det väl som sagt kanske viktigare att hålla ihop kroppen än att gå på dans?
Men om jag ska erkänna hur det känns så blir jag besviken bara av tanken att missa måndagskursen.
Både sällskap och kurs gör mig på mycket bättre humör. Den har varit viktig och nu är den ännu viktigare när jag fått tillbaks ressällskapet från förr.
Jag insåg att det till slut nog ändå kommer att handla om att "gilla läget". Det är ingen ide att ta ut saker och ting i förskott.
Hostan fortsatte lite lugnare under förmiddagen så Sofia och jag bestämde att vi skulle åka till Karlstad och handla lite. Vi skulle passa på att lämna en del på tippen på vägen.
Hostan var ändå såpass irriterande att jag ringde 1177 innan vi åkte.
Order att åka in till akuten.
Vi tog tippen på vägen.
På akuten gick det ganska fort. 
Jag fick nästan direkt komma in på ett undersökningsrum. Sofia satt envist kvar i väntrummet.
Först kom en sköterska som ställde en del frågor och tog en titt på undre regionerna. Hon kollade blodtrycket och jag fick vandra iväg för ett urinprov. (Hon kände Hasse och hade tydligen haft mig som vikarie en gång: 70-tal!)
Sedan kom en annan, ställde i stort sett samma frågor och tittade lite noggrannare.
Hon skulle ta blodprov. 
När hon skulle ta blodproverna missade hon ådern först och fick rota runt lite för att hitta den. (Hon hade Tolitabakgrund!)
Varför alla dessa prov frågade jag.
Standardprov på kirurgen blev svaret.
Hon sa att läkaren skulle komma snart och det tog heller inte många minuter innan han kom.
Han frågade också lite och klämde en del.
Måttligt skönt. 
 "Bråck blir inte bättre och du blir inte yngre".var hans kommentar. Han sa att han skulle beställa en operation och att de flesta bråckoperationerna görs i Arvika.
Så jag antar att det troligen blir där "nån gång i framtiden".
Han skrev också ut hostmedicin för att göra risken mindre att "det skulle puta ut".
(Hans sambo hade tidigare arbetat på lärarutbildningen)
Lite över en timme så var vi ute igen.
Sofia roade sig med att uppdatera sina syskon på Messenger under tiden som vi åkte till Välsviken för att handla och hämta medicin.
Martin ringde för att kolla läget.
Lång kö från motorvägen och in.
ÖB hade öppnat!
Kö på minst 50 personer utanför så dit gick vi inte.
Apoteket, Coop, Jula och Maxi och sen hemåt. In på ICA i Kil också efter kött som Sofia ville göra slow cook på.
Jag hostade en hel del fortfarande.
Medicin?
Jag kollade med I-M om det var samma medicin som hon fått och reagerat lite konstigt på. Det var det så jag bestämde mig för att vara lite försiktig och börja med halv dos.
Vi hade inte ätit sedan morgonen så det fick bli lite rester i väntan på att maten skulle bli klar.
Sen fick jag ett av de värre hostanfall jag varit med om. 
Inte för att jag kommer ihåg kikhostan så bra men det här höll på i flera minuter och gjorde mig helt matt. Ont i magen och slutet är nära kändes det som. 
Mer hostmedicin!
Det har tagit nästan hela kvällen innan det börjar kännas nästan som vanligt.
I morgon kväll är det dans.
Undrar hur det kommer att gå?
Men jag har lovat att hjälpa till så om jag inte blir sämre är det Kolsnäs som gäller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

PR_50

Jag heter Peter Röjder och är en nybliven pensionär som slöskriver på lediga stunder. Oftast mitt i natten.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela