peterrojder.blogg.se

Den här kombinationen av ljumskbråck och hosta var inget vidare. En hand i ljumsken en stor del av dagen kändes lite "avvikande".
Nu verkar det mesta av hostan vara över och jag har inte direkt ont.

Men obehagskänslan lever kvar och det är irriterande. 

Jag vet inte vad det är men det känns som om något är på väg att gå fel. 
Operationen?

Knappast. Det ska vara ett enkelt ingrepp och gå ganska fort när det väl blir dags. 

Dagsoperation som de kallar det. 

In, operera och hem igen samma dag.

Det är inte så att jag tror att det ska gå åt skogen men något slags obehag lurar i huvudet. 
Så jag blir lite fundersam på varför jag känner mig som jag gör. 

Nervös?

Tror inte det. Inte mer än vanligt.
Det kanske beror på att jag blir lite för overksam och rastlös?
Plockar och rotar runt lite och gör inte mycket vettigt för övrigt. Nu kan jag ju inte göra så mycket rent fysiskt utan att få ont så det är väl ganska logiskt att jag håller på med lite annat?
Eller ligger det något annat bakom?

Städa upp lite i minnen och pappersröran?

För att göra det enklare att städa bort? 

Efter mig eller för mig själv? (destruktiv tanke)
Är det kanske därför jag sorterar och håller på med gamla papper?
Min egen motivering är ju att det måste göras så det passar bra nu när jag ska hålla mig lite lugn.

Sen är det ju en del annat som gör att det är ett bra tillfälle att rensa ut gammalt och bestämma vad som ska bort. Källaren ska ändå röjas ur eller i alla fall städas så att den blir användbar.

Mitt sovrum också. Det måste bort mycket pärmar och annat.

Men.

Det känns som en föraning om något.

Vet inte vad.

Det kan vara något trevligt men det känns inte så.
Det går säkert bra men jag tror jag ska gardera mig lite utifall att.