peterrojder.blogg.se

Jag har väl flera gånger konstaterat att jag är lite konstig.

Det är kanske typiskt mig att fundera på hur jag egentligen upplever saker och ting?

Det är väl enklare att bara låta det vara och gå vidare?
Jag har t ex insett att jag tror att jag är bra på att förtränga saker när jag vill.

Det gäller bara att hålla sig sysselsatt och ha något att göra så att inte tankarna vandrar iväg.
Men ibland ligger det där under ytan och kan dyka upp när något påminner om det.

Saknad.

Att sakna någon.

Det går att tränga bort men jag är nog ändå medveten om att jag gör det. 
Sen går det ju att vänja sig vid "sakernas tillstånd" och "gilla läget".

Särskilt när jag måste.

Men det kan vara lite "omtumlande" att inse hur mycket jag saknat någon eller något när jag av någon anledning blir påmind om det eller upplever det igen.