Elektroniska komponenter- Good bye?
Från sommaren 1985 till nyår 1991 var jag mer eller mindre upptagen med forskarutbildning i Linköping.
Jag började med Mätteknik men bytte sen till Elektroniska komponenter. Mättekniken fungerade inte efterom min handledare hade underliga ideer som inte jag kunde acceptera. Både jag och min rumskamrat Yuan bytte ämnesområde,
Jag började på heltid. När vi flyttade till Kil julen -87 gick jag över till halvtid och började pendla halva veckor: Resten av tiden arbetade jag på Högskolan i Karlstad. Lite med undervisning och en del som projektledare på en kurs för invandrade tekniker. Senare gjorde jag en utredning om starten av Elektroingenjörsprogrammet.
I vilket fall som helst så ägnade jag största delen av tiden i Linköping åt utveckling av olika kretsar i CMOS-teknik. Den tydliga målsättningen för den grupp inom "Elektroniska komponenter" jag tillhörde var att lösa systemproblem på kisel. En annan grupp arbetade med fysiken för olika typer av halvledare.
Jag höll på slutet mest på med signalbehandling av information från tryckkänsliga sensorer i robothänder.
Det betydde att jag försökte göra förstärkare som skulle omvandla signalen till vettiga nivåer och sedan skulle resten av elektroniken hitta kanter, tyngdpunkt osv på det föremål som roboten lyfte.
Det betydde att jag försökte göra förstärkare som skulle omvandla signalen till vettiga nivåer och sedan skulle resten av elektroniken hitta kanter, tyngdpunkt osv på det föremål som roboten lyfte.
Mycket analogt innan det blev digitalt.
Jag avslutade studierna efter en lic-examen. De teoretiska delarna för doktorsexamen var klara men jag tyckte att halvtid i Linköping med mycket pendlande både gick ut över mig och min familj lite för mycket.
Eller alldeles för mycket.
Eller alldeles för mycket.
Sen tror jag inte att det egentligen går att forska inom det området på halvtid.
Utvecklingen går fort.
Det är bara att konstatera att det var en intressant tid som jag inte haft så mycket praktisk nytta av.
Det jag saknar från den perioden var tiden och möjligheten att riktigt gräva ner sig i problemen.
Och varför kommenterar jag detta nu?
Jo för att jag nu slänger den sista boken från den tiden.
Jo för att jag nu slänger den sista boken från den tiden.
Husbibeln för mig:
Den läser man inte hur som helst om man vill begripa den.
Jag förstod nog det mesta då och fortfarande kommer jag ihåg en hel del.
Jag förstod nog det mesta då och fortfarande kommer jag ihåg en hel del.
Men nu ska det bort!
Det är ett bra tag sedan jag vände blad på många sätt så det är väl lika bra att rensa bort det gamla. Jag har rivit ur papperen ur pärmarna och slängt alla kompendier. Ingen kommer att sakna det.
Inte ens jag känns det som.
Rensa minnet och formatera om för att använda datortermer!
Det ger mer plats för nya händelser.
Jag behåller lite rapporter och annat ett tag men det dröjer nog inte innan de också hamnar i slutarkivet.
