peterrojder.blogg.se

Men det skulle handla om sommarkänslor. 

(Och inte om jobbet. Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå ... just nu på datorn lämpligt nog.)

Jag får börja om.

Jag satt ute ett tag förut och njöt av solskenet. Tornsvalorna svepte runt på himlen och deras skrik är för mig väldigt kopplat till sommaren. Ända sen tiden på Sjöstad har det varit det tydligaste tecknet för mig att det drar ihop sig till sommar och värme.

Grönska.
Både vemod och glädje.
Svårt att förklara.

Skriken låter både förtvivlade och glada. 
Det beror nog på vilket humör man är på hur det känns.

Det var länge sedan jag hade den där förväntansfulla "förälskelsekänslan" inför sommaren. Känslan att vänta på något. Något som man inte riktigt vet vad det blir. 

Jag saknar den.
Numera känns det oftast som en period med mycket att göra och samtidigt en lust att inte göra så mycket utan ta det lite lugnt och "bara vara" ett tag.

Bad.

I tonåren var det Örsholmen som gällde och timmar i vattnet. Nästan mer under än över ytan.

De senaste åren har det inte blivit så mycket badat för min del och jag har egentligen ingen ursäkt.
Vattnet finns ganska nära här på Hannäs. När barnen var yngre var det många badstunder men det är inte riktigt samma sak att gå ner ensam.

Bärplockning och skogspromenader hör också till det jag kopplar ihop med sommar.

Fiske.

Jag får nog vänja mig vid att göra saker ensam så att jag kommer ut igen.