peterrojder.blogg.se

my world

Mer om längtan

Publicerad 2016-03-15 21:39:00 i Fria tankar,

Vad menar man egentligen med längtan

Kan man längta efter vad som helst?
Antagligen. Själva ordet säger inget om vad man längtar efter.
Visst kan man längta efter sånt som en viss årstid, semester efter något resultat men för mig är det skillnad på längtan och längtan

Jag har också längtat efter ledighet, att träffa mina barn eller att bli klar med någon uppgift men det är inte den sortens längtan jag syftar på nu.
Jag menar när jag varit så fylld av längtan efter något att det är en känsla som fyller hela mig. Ovillkorligt och totalt......
Om jag skulle ta fram några tillfällen när jag verkligen kommer ihåg att jag längtat efter något intensivt så handlar det i mitt liv mest om kvinnor.
Så jag borde ju skriva längtat efter någon.
Jag syftar inte på tonåren även om det kunde vara nog så känslomässigt längtansfullt.
Det behöver inte heller nödvändigtvis handla om kärleksrelationer. Det kan vara någon man helt enkelt tycker om vädigt mycket.
Kvinnor för den delen.
Det låter som om jag längtansfullt omgett mig med kvinnor i mitt liv men det är inte sant.
Det handlar om ett fåtal. En av dem blev min fru och mor till mina barn.

Jag menar en längtan som gör att man går runt och är fylld av något slags förväntan.
En nästan självplågande väntan på henne.
Som känns.
Som porlar fram i kroppen.
Hela tiden.  
Pulshöjningen och glädjeruset om man oväntat möts.
Lyckokänslan över att hon finns. För mig.
Att se blicken som säger att jag är omtyckt. Bekräftelsen på att hon känner samma sak.
Eller kanske att jag är älskad i vissa fall.

Hur kan man förklara den där gnagande, pirrande känslan av förväntan?
Den omedelbara totala glädjen när man ser kvinnan eller hör hennes röst.
Hur tankarna kan cirkulera runt den man längtar efter så snart man inte är upptagen med annat. Som en glädje.
Hur har hon det? 
Vad gör hon nu?
Kommer hon inte snart?
Tycker hon om mig? På riktigt?

Den sortens längtan är något mycket mer än att längta efter semester.
En längtan som kan göra att dagarna går antingen väldigt fort eller väldigt långsamt i väntan på nästa möte.
En längtan som ger morgondagen lite mer mening.
Även om det bara handlar om vänskap.

Jag är kanske lite för romantisk i mina minnen? Det är lätt att glömma alla besvikelser som ju också hänger ihop med längtan.
Att hoppas för mycket.
Missade chanser och misslyckade möten.

Längtan efter någon kan gå över från att vara en glädje till att bli en plåga.
När det inte (längre) är ömsesidigt. (Om det nånsin var det?)

Det kan ta tid att förvandla längtan till något annat.
Först kanske till saknad? Sorg?

Jag vet att för min del har det ibland också handlat om att undvika kontakt för att inte känna saknaden.
Så småningom blir det vad man än tror hanterbart och kan bli ett bra minne.
Kanske också en fortsatt vänskap.

Har man tur kanske det finns någon annan där ute att längta efter?

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

PR_50

Jag heter Peter Röjder och är en pensionär som slöskriver på lediga stunder. Ofta mitt i natten.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela