Känslostormar. En bok om hjärnans betydelse.
Känslostormar av Predrag Petrović handlar om hur hjärnan ser ut hos personer med olika ”personlighetsproblem”.
Predrags forskning har mest handlat om personer med stora svängningar i humör och känslor. Han undviker att använda termen manodepressiv och han ser likheter med andra problemområden som t ex adhd.
Resultaten har visat att det finns tydliga skillnader i hur hjärnan ser ut och fungerar mellan ”normala” personer och personer med olika typer av ”personlighetsstörningar”. Skillnader finns både i hur hjärnan är uppbyggd och hur aktiva olika delar av hjärnan är när testpersonerna utsätts för olika undersökningar.
Det finns alltså en klar biologisk/fysisk skillnad mellan ”friska” personer och de som har problem. Skillnader som delvis kan förklara beteendet.
För att försöka utröna vad som är orsak och verkan har nära släktingar också undersökts och de har till stor del samma typ av förändringar.
Det pekar på att det finns en ärftlig skillnad i hjärnan som inte är framkallad av problemen i sig. De biologiska/fysiska skillnaderna orsakar alltså i sig inte nödvändigtvis symtom men förmodligen ger de en ökad risk. De flesta verkar kunna hantera sin läggning men för några händer något i livet som utlöser mer varaktiga problem.
Det kan i sin tur påverka hjärnan så att skillnaderna förstärks.
Min tolkning av hans slutsatser i boken är att det ärftligt finns en biologisk orsak till de flesta variationer i personlighet. Vissa har redan från början sämre förutsättningar till att vara ”normala, stabila och behärskade” andra bättre.
Sen kan olika personer beroende på vad de råkar ut för i livet vara mer eller mindre bra på att kontrollera den biologi de blivit utrustade med så att de betraktas som ”normala” sett från något slags norm.
Sen är ju frågan varför jag läser sånt här?
Den här läste jag ganska noggrant trots alla medicinska termer.
Kanske för att jag är trött på en del fördomar?
