peterrojder.blogg.se

my world

Höjdskräck?

Publicerad 2016-08-21 23:45:25 i Fria tankar,

Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till höjder numera.
Det känns inte särskilt trivsamt för att uttrycka det lite försiktigt.
Inte direkt rädd.
Lite skeptisk på något sätt.
Ändå har jag hållit på med olika saker senaste veckorna på allt från två meter upp till bortåt fem meter. Buskar, träd, väggar och tak.
Men ....
Jag trivs inte högt upp på stegen trots att jag ganska säker på att den inte kan välta.
Jag går inte gärna fram ända till takkanten.
Det känns som om jag inte litar på mig själv fullt ut.
Jag kan tappa balansen? Tankar som spökar?
Eller vad är det som påverkar?
Även när jag sitter ner på taket och det är idiotsäkert att luta mig över kanten känns det olustigt. Jag måste ändå kunna se efter hur en skruv hamnat
Eller?
Minnet kanske sviker men jag kan inte påminna mig att jag känt särskilt mycket av höjder "när jag var ung".
Visst var det lite underligt ibland.
Jag skulle upp i en mast en gång och byta en antennförstärkare. Det var runt 10 meter upp om jag kommer ihåg rätt. Masten var ganska smal så man fick klättra upp på utsidan. Sen behövde jag använda båda händerna och för att kunna göra det hade jag ett midjebälte som jag kopplade fast i masten med två krokar. Sen kunde jag släppa, luta mig bakåt lite och göra det jag skulle.
Men det kändes mest märkligt.
Lite som "Jaha? Var det inte svårare?"
Innan mest som att jag ville kolla repen och krokarna en gång till trots att de nog höll för ett ton. 
En annan gång stod jag på byggnadsställningen och blev anfallen av getingar som bodde i väggen jag försökte spika i.
Jag klättrade ner på utsidan för att komma ner snabbt.
Rädd för höjden var jag inte.
Så jag vet inte riktigt vad det är för obehagskänsla jag har numera.
Osäkerhetskänsla är nog mer rätt ord.
Jag känner mig inte säker på vad jag håller på med verkar det som.
Lite spänd känns det som och förberedd på något.
Vad vet jag inte.
Jag har ju klantat mig några gånger och trillat på lite olika sätt så viss erfarenhet av vad som kan hända har jag även om jag inte skadat mig nämnvärt. 
Tankarna går ju bakåt i tiden.
Det gick värre för pappa och det kanske är det som spökar på något sätt.
Underligt i så fall så långt efteråt.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

PR_50

Jag heter Peter Röjder och är en nybliven pensionär som slöskriver på lediga stunder. Oftast mitt i natten.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela