peterrojder.blogg.se

LIte slarvigt sammanfattat säger författarna i fortsättningen att all verksamhet har två värden. Personerna i verksamheten och rutiner/arbetssätt som gör att verksamheten inte är så personberoende. Fungerande administration och tydlig policy kan betraktas som hygienfaktorer för verksamheten. Överdriven kontroll hjälper inte verksamheten att göra ett bra jobb utan den främsta motivationsfaktorn är den egna upplevelsen av att prestera något bra. Det är inbillning att man leder verksamheten genom att organisera och administrera. Det är tryggt att skriva rapporter om vad som varit men det borde handla om att se framåt. 

Det är viktigt att se individen. Att vara chef innebär att leda samarbete mellan individer.
Det gäller också att vara medveten om vilken kultur som gäller i verksanheten. Hur ser strukturen ut? Vilka värderingar gäller? Ibland är förändring nödvändig men ingen vill förändra något man är nöjd med. Då gäller det att få alla att inse att förändring är nödvändig. Att skapa en bild av vad man vill uppnå.
För att kunna vara ledare förutsätts det att det finns någon som följer. Det finns olika typer av "följare". De passiva gör som de blir tillsagda men oftast i lågt tempo. En del är aktiva men osjälvständiga och söker alltid erkännande. Några ser alltid problem men ger inga alternativ utan gör som de själva tycker: Det finns överlevare som följer vinden vart den än blåser men det finns också de som är positiva, tar eget ansvar, ger förslag och har egna mål. Trots skillnaderna i inställning har alla ett gemensamt ansvar för resultatet. 

Kreativa personer och experter är ofta svårare ett leda. Det krävs vida men bestämda ramar eftersom de oftast inte tycker om kontroll och hierarkier.

 

Jag tycker att det finns en allmän trend att chefsskap numera ofta verkar handla om att mäta och utvärdera snarare än att vara ledare. Det tycks ligga någon allmän tro i att om man kan mäta allt så blir det bättre. Men allt kan inte mätas och även om man skulle kunna det är ju frågan vad man använder resultaten till?
Kontroll? Av vad? 
I mitt arbete med undervisning och administration runt det har jag sett hur utvärderingar av olika slag tar mer och mer tid utan att det går att se att det förbättrar resultaten.
Men det blir i alla fall mycket papper och rapporter av olika slag.
Varför fortsätter man då?
Vad är det man utvärderar?
Vad leder det till?
Var kommer resurserna till alla utvärderingar ifrån?

Är det bara ett spel för gallerierna? Ett sätt för administrationen att visa att man visst mäter och utvärderar resultaten? 

 

En allmän känsla är att lärare i allmänhet är ganska kreativa personer och inte tycker om den sortens kontroll. Det handlar mer om övervakning. Lärarna upplever det som att de inte betrodda att sköta sitt arbete.
Det är inte samma sak som att allt ska överlämnas till enskilda lärare helt utan kontroll men metoderna kan ifrågasättas. En högre grad av egenkontroll och samarbete inom lärargruppen kan kanske vara ett bättre alternativ? Det förutsätter att gruppen fungerar och att cheferna blir ledare istället för kontrollanter. Kanske att de aktivt diskuterar mål och metoder?
Sen är det populärt med förändringar och omorganisationer som ska  ge effektiviseringar/besparingar i verksamheten. Helst ska de förankras med långa diskussioner om vad man vill uppnå, hur, när osv. Ofta leder alla kompromisser fram till några allmänna formuleringar om hur bra allt ska vara om ett antal år. Det upplevda resultatet kan bli att ändrad organisation, systembyten och annat tar tid och stör det dagliga arbetet under långa perioder.